Skellefteå AIK vann till slut den tuffa matchen mot meriterat motstånd i form av Salavat Julajev Ufa (eller Салават Юлаев Уфа som de skriver det i Ryssland) med 4-2. Skellefteå AIK gjorde en bra match i en drabbning som var oerhört tät på utvisningar.
De tydliga tendenserna man såg i matchen var AIK-spelarnas tid i mittzon och att de fick tämligen enkelt komma med fart, då spelarna satte fart på pucken, in i anfallszon. Något som gjorde att de svartgula fick äga mer av pucken i matchen, något som såklart även handlade om att ryssarna på slutet såg ut att bli trötta, tappa humöret och allt mer frekvent besöka utvisningsbåset.
Hur man än ser på matchen är det intressant att notera de framsteg som en liten lirare med en bländande teknik, skridskoåkning och puckhantering gjort – allt personifierat av Victor Arvidsson. Det finns fortfarande tendenser att vilja göra en dragning för mycket, men lär han sig att använda farten ännu bättre, vara ännu vassare när tillfället ges och avväger situationerna mer, kommer det att bli en mycket bra hockeyspelare.
Melker Karlsson och Oscar Lindberg är kompisar och lagkamrater, men även rivaler till en viss del just nu. De båda kämpar om vem som ska fylla platsen mellan Joakim Lindström och Jimmie Ericsson fram till slutet av oktober - om nu Anders Forsberg väljer att formera laget så - till det att Vesce anländer.
Och vilken match de båda gör av det hela. I mina ögon var Oscar Lindberg bäst på isen i den här matchen och sett till hela försäsongen har Melker Karlsson imponerat stort. Två spelare som har gjort en mycket bra försäsong och tränat stenhårt för att ha en supersäsong i år – redan nu har det börjat avspeglas på isen. Melker Karlsson var, om jag inte minns helt fel - ungefär lika bra under försäsongen i fjol, men det ser ut som att han tagit kliv i sin utveckling då självförtroendet känns bättre till årets säsong.
Joakim Lindström visar återigen klass. När man ser honom Bud Holloway och Oscar Möller spela är det så solklart vilken klass trion håller. Lindström bäst av de tre idag och jag tror att Lindström inte alls gett upp NHL-tankarna. I år är året då han har tänkt bevisa för alla hur bra han verkligen är.
Joacim Eriksson gjorde en bra match i målet, men hans kroppsspråk efter det andra målet sa exakt det som behövde sägas om den situationen. Han var besviken och det kändes spontant som en puck han borde ha tagit.
Anton Lindholm fick en assist på ryssarnas första mål efter att ha försökt slå en passning genom två spelare just som hans motståndare blev fulltaliga. Han vet såklart själv att han gjorde fel och i hans ålder är det tillåtet att göra misstag, det är så han lär sig, men samtidigt måste han göra just det då han gör misstagen – nämligen att lära sig. Gör om – gör rätt helt enkelt.
Petter Granberg fick visa sin skogshuggarstyrka då det blev kurr i matchen. Granberg är såklart ingen som ska slåss, men han är starkare än de flesta av sina motståndare och att kasta omkull någon klarar de där mjölkuppbyggda armarna av på ett bra sätt.
Summa summarum gjorde Skellefteå AIK en bra match mot en svår motståndare i en svårspelad match. Segern var kanske inte speciellt viktig för ekonomin då den inte lär ge några större slantar, men däremot viktigt för spelarna att känna att det finns kvalitet och inget motstånd är omöjligt.
Viktigt nu för spelarna att behålla ödmjukheten, fortsätta gnugga på det som är viktigt, försvarsspelet var bättre men inte perfekt och sedan finns det detaljer som såklart kommer bli bättre. Men matchen var ett steg i rätt riktning och hästlängder bättre än mot AIK och Leksand.
/ Lars L