Vi börjar med ett konstaterande. AIK – ja, alltså motståndarna då – saknade åtta ordinarie spelare till match. Inte nog med det, laget ligger på en mindre smickrande plats i tabellen. AIK var idag ett lag som Skellefteå AIK ska besegra – framför allt med tanke på skadeläget. Det blir inte bättre när AIK inte vunnit tre poäng i Skellefteå sedan den 7 januari 2004. Det är åtta och ett halvt år sedan. Drygt.
Den prestation Skellefteå AIK idag stod för var skrämmande dålig. Det var ett gäng individualister som inkasserade sin fjärde förlust på de fem senaste matcherna. Skellefteå AIK blev till och med utbuat av delar av publiken. När det hände senast vet jag ärligt talat inte.
Det här var en kollektiv kollaps av den större digniteten. Samtliga spelare ska gå hem och skämmas, idag förlorade laget mot ett lag som för dagen, inför matchen med det skadeläget som råder, håller allsvensk klass på papperet. Något jag säger med all respekt till AIK och som egentligen bara förstärker insatsen de gjorde i matchen. Det ska väl sägas att det är lite vemodigt att ena sekunden hylla och den andra sekunden såga, men det är alltså prestationen som bedöms och den här kvällen ska den banne mig sågas.
Egentligen borde samtliga betyg i måndagens Norran vara en etta. Det här var en kollektiv förlust av individualister. Spelare som några gånger försöker, men som försöker på egen hand.
Joakim Lindström, Bud Holloway och Oscar Lidnberg är de spelarna som utmärks allra tydligast i dagens match då de försöker göra det mesta själv. Lindström står ändå för ett mål och en assist och då det är poäng han ska leverera så är det väl godkänt – spelmässigt är det under all kritik. Samma sak gäller för Holloway och Lindberg. Kraven på spelare i deras kaliber måste vara högre än sett till vad de presterade i en här matchen.
På backsidan var det en hel del brister också. Det krävs väl ingen rymdforskare för att förstå att Tomas Skogs misstag i den andra perioden blev VÄLDIGT dyrbart. Ordvitsen om hur arg han blir passar sig inte i denna allvarliga sågning och därför lämnar jag den därhän.
Det tredje målet bjuder Joacim Eriksson på ungefär på samma vis som Niklas Lundström bjöd på Lindströms 1–0-mål. Men ska vi börja räkna upp individuella missar, felpassningar, felbedömningar i avgörande lägen och på spelkvalitet i allmänhet – då blir jag här hela natten.
Jag ska inte bli speciellt långrandig. Det är väl få som säger emot mig om jag säger så här: det här var för dåligt.
Det som Skellefteå AIK idag visade upp i frågan prestation, fokus, energi och kvalitet sågar jag med pappas gamla Stiga. Motorsågen går varm, men den håller för den här kvällen – pappas gamla Stiga.
/ Lars L