Skellefteå AIK förlorade kvällens match mot Leksands IF. Jag har nu levererat mina texter till tidningen och är tillbaka på hotellet och tänkte ge er mina tankar efter matchen.
Till att börja med kom Skellefteå AIK till spel, återigen, med ett väldigt ungt lag. Backuppsättningen lika ung som mot Luleå senast och förutom det saknades Martin Lundberg och Oscar Lindberg förutom de som var borta även mot Luleå.
Men trots det tycker jag att det var några ingredienser som gjorde att matchen slutade i moll och några saker som går att ta med på pluskontot.
Vi börjar med det negativa. Många av spelarna kom ut med ett ganska dåligt tempo och Leksand startade klart bättre. I matchen mot Luleå kom pucken till spelare i fart, det spelades enkelt, rakt och snabbt. Mot Leksand var det nästan tvärt om. Det blev en dribbling extra, pucken kom på spelade som rörde sig i sidled istället för framåt.
Det hela handlar om ödmjukhet enligt min mening. De unga spelarna, som förutom på Holloways bjudning i den andra perioden, var de som stod för bjudningarna. Kanske gick det lite väl enkelt mot Luleå och kanske har det blivit lite för mycket självförtroende - som såklart är bra till en viss gräns.
Men det blev för omständigt, det blev för små marginaler och det blev helt enkelt inte speciellt bra. Nog för att motståndet var allsvenskt, men Leksand förtjänar mer respekt än så och var helt enkelt det bättre laget i den här träningsmatchen. Något man helt klart måste ha i minnet, att det var just en träningsmatch.
Det positiva man kan ta från matchen var att misstagen kom i just den här matchen. AIK-spelarna fick veta att man måste ta ödmjukt på alla uppgifter och att ett hockeylag på 90 procent inte vinner mot ett lag som på papperet är sämre till 100 procent. En klyscha såklart, men det här var en match där det inte blev speciellt mycket svar.
Spelarbetyg så tycker jag att Petter Granberg gör en bra försvarsinsats. Niclas Burström är helt okej och Joacim Eriksson gör några bra räddningar och får många lägen där backarna får ta på sig mer ansvar än Joacim själv.
Framåt försöker Melker Karlsson hela tiden. Bud Holloway och Joakim Lindström skapar en del, men det är klart att det går att få ut betydligt mer ur den duon. Oscar Möller hade ett ribbskott och rör sig bra, men finns såklart mer att hämta även där.
Fredrik Styrman, Anton Öhman, Johan Alm, Arvid Lundberg och Anton Lindholm får ta till sig lite av kritiken och komma tillbaka på topp i Stockholm. Rasmus Edström var helt okej.
Pontus Petterström spelade center och det funkade sisådär. Han vill mycket, men i min mening är det en solklar powerforward som ska gnugga, gnugga, gnugga. Övriga flög under radarn. Det blir intressant att se hur spelarna tar till sig matchen, för helt klart kan ingen vara nöjd med resultatet även om det fanns en del detaljer att ta med på pluskontot.
/ Lars L