För att förklara min rubrik så är det inte någon hollywoodskådis eller annat ögongodis jag pratar om. Det handlar inte heller om segern, Tomas Skogs fejkade kroppsfinter (som i sig var sjukt underhållande av en spelare som återigen bevisar att det är en profil i svensk hockey), utan helt kort och enkelt handlar det om Oscar Lindbergs 2–2-mål. Men egentligen känns det fel att skriva Oscar Lindbergs mål – för målet var ju Bud Holloways.
Jag tror ärligt inte att jag sett ett snyggare mål i elitserien den här säsongen och jag kan knappt minnas många som varit vackrare under tiden som isladan haft namnet Skellefteå Kraft Arena. Även om jag minns många klassiker, bland annat Tim Erixons soloåkning mot just Frölunda 2009/2010 så var det här något av det vackraste jag sett i hockeyväg.
Säg att jag överdriver, säg att jag skenar iväg, säg att jag fått hybris men målet i sig hade allt. Bud Holloway dribblar som sista spelare i powerplay, en miss där och det är friläge för Frölundaspelaren, han drar även den andra spelaren och lägger pucken runt en spelare till Jimmie Ericsson som passar (hade passningen missats hade det skrikits hejvilt från Västra stå, Norra gå, Östra platå och södra vadå, men så blev inte fallet. Passningen satt perfekt och Oscar Lindberg var EXAKT där han skulle vara. Ett klassmål, ett drömmål och något att minnas från en härligt underhållande hockeymatch.
***
Då har vi pratat om målet, då kan vi fokusera på den övriga matchen.
Den första perioden var svag från hemmalaget. De inledande minuterna var Frölunda klart bättre och jag tycker faktiskt att ledningen för gästerna var fullt rättvis när jag summerade 20 minuter. Vad man ska slå fast var att Joacim Eriksson gjorde en tabbe på det andra målet, det är han själv såklart väldigt medveten om också. Erikson var ute och såsade en hel del utanför målet och slog passningar och rensningar som inte gav förtroendets vibbar. Dock ska nämnas att Joacim Eriksson varit en av de mest hyllade spelarna den senaste tiden i Skellefteå AIK och han höll faktiskt nollan i två perioder efter det insläppta.
I den andra perioden var det ganska avvaktande. Oscar Möller hade en jättechans direkt från start, men i övrigt mycket kamp, mycket ställningskrig och en hel del misslyckade anfallsförsök som en effekt av två lag som hade ett väl fungerande försvarsspel. Men sen kom drömmålet. Bara sekunder senare kom passningen från Erik Andersson – som SÅKLART inte var meningen – till Lindbergs andra mål. Självklart lyckades Joakim Lindström få till sig ett andraassist som förverkligar att Skellefteå AIK nu har tre spelare i topp fem av elitseriens poängliga.
Den tredje perioden var egentligen Skellefteå AIK:s den med i mina ögon. Frölunda kom aldrig till de där stekheta chanserna och då Joacim Eriksson höll sig mellan stolparna kändes det faktiskt stabilt från hemmalaget. Jimmie Ericsson satte spiken i kistan genom att visa isande kyla innan avslutet till 4-2-målet som summerade matchen.
De fyra bästa spelarna i hemmalaget i min mening: Johan Alm, Erik Andersson, Oscar Lindberg och Oscar Möller.
Det jag kommer minnas mest från matchen:
* Johan Alms bakom ryggenpass som rann ut i sanden i den andra perioden.
* Bud Holloways soloräder till 2-2-målet och även det som föranledde målet som blev bortdömt.
* Tomas Skogs dansande/fejkade kroppsfinter på offensiv blå i den tredje perioden som visade en person och en spelare i harmoni.
* Nya skador på Tomas Skogs och Petter Granberg. Inget direkt svar om detta förutom att Anders Forsberg sa: "Petter Granberg gjorde illa sig". Mer om det i morgon.
* Tanken att laget har tre spelare med stjärnstatus som knackar på dörren till laget. Två centrar av absolut toppskick och en back som så gott som bara vet hur guld smakar. Jag gissar på fullsatt på lördag då Timrå kommer på besök. För kan inte Skellefteå AIK sälja ut arenan när de presenterar två nyförvärv till matchen – då är något allvarligt fel.
/ Lars Lindberg