Vi tar det hela i kronologisk ordning. Skellefteå AIK kom ut och visade upp en sida från laget som jag tydde som att de nästan ville jobba i uppförsbacke. Så blev inte fallet, men hemmalaget bjöd på mängder med chanser och ska tacka Modos oförmåga att ta till vara på chanserna – men framför allt en storspelande Joacim Eriksson för att nollan var intakt. En nolla som var intakt för båda lagen efter den första perioden. Detta till trots att båda lagen hade flera öppna lägen och att perioden i sig var väldigt underhållande.
Det som saknades var mål. Men det tog inte lång tid i den andra perioden. Efter drygt 100 sekunder satte Bud Holloway 1–0 i powerplay. Den första powerplaykonstellationen fungerar riktigt bra, den andra hade det tyngre i de få tillfällen de hann testa på det hela i matchen.
Det andra målet i matchen var en riktig delikatess i hockeykunnande, precision och spel på yta. Jimmie Ericsson, Oscar Lindberg och Joakim Lindström flippassade sig till ytor, hittade nya ytor och ett genomskärande pass från Oscar Lindberg till ett mål i den vackrare stilen. Även efterföljande 3–0 från hemmalaget kom från förstakedjan som fick islossning i spel fem mot fem med två mål. Det behövde den formationen, mål i spel fem mot fem alltså.
Gästande Modo tog time out och då blev det lite mer stängt bakåt för gästerna, även om Ryan Vesce hade en puck som var millimeter från fyran. Där trodde Skellefteå AIK att matchen var vunnen.
Den tredje perioden började med ett Modomål. Detta efter gigantiskt slarv från hemmalaget och återigen skapade Skellefteå AIK chanserna – det var bara det att laget gjorde det åt båda hållen den här matchen. Fokuseringen var långt från godkänd i inledningen av den tredje perioden och Modo var ett ribbskott från Skröder ifrån att göra det hela betydligt mer spännande än det till slut blev.
Nej, slarvet var inte speciellt bra. Det fanns en del frågetecken på spelet i försvarszon, men vad spelar det för roll då Joacim Eriksson var så pass bra som den här kvällen. En av hans bättre matcher den här säsongen, då hans storhet som målvakt lite smått glömts bort.
Modo var rejält desarmerade i form av avsaknad av Alexander Steen och Niklas Sundström – bland annat. Men det är ingen ursäkt. Jag tyckte att Modo gjorde en väldigt tam match. Skellefteå AIK behövde inte förta sig för att vinna matchen och de chanser Modo skapade på egen hand var lätträknade. Det hävdar jag är ett underbetyg.
Spelarkritik då...
Ja, Joacim Eriksson var nog matchens bästa. Hans enda riktiga duellant var Joakim Lindström som stundtals bjuder på hockeygodis som verkligen sticker ut. Hur han inte spelar i landslaget är i mångt och mycket ett stort mysterium för mig. Men på måndag kan väl inte Per Mårts se förbi honom.
Backbesättningen får inga överbetyg. Johan Alm kallade jag för "Försäsongs-Alm" på pressläktaren då han såg väldigt virrig ut för kvällen – något han inte visat upp på ett bra tag. Martin Sevc förstaperiod var väldigt märklig. Han slog felpass på flera meter och fick till och med passningar på sig som han inte brukar få. Sevc hade ingen kul dag.
Ungefär så såg det ut. Till och med alltid stabile Fredrik Lindgren slarvade i matchen. Övriga ger jag betyget godkänt. Erik Andersson bästa back i mina ögon för dagen.
Förstakedjan spelar snyggt, svårt och gör två mål. De gör det de ska – de sprudlar av självförtroende. Tycker att Jocke var bäst, Jimmie gjorde en bra match och att Oscar inte riktigt är där han var före landslagsuppehållet även om han var bra idag. Det är bara det att förväntningarna är högre nu.
Ryan Vesce bjöd på LITE mer, men det är fasen ordentlig betoning på lite. Bud Holloway blixtrar till emellanåt men bäst i kedjan var Pierre-Edouard Bellemare. Vilken skridskoåkning. Det ser ut som att de andra står stilla, han är EXAKT lika bra åt båda hållen.
Farten i tredje är imponerande. Petter Emanuelsson bäst i den kedjan den här kvällen.
Fjärdefemman behöver nästan ett eget kapitel. Även om kedjan inte producerar så gott som något i målväg, så är det heller inte deras ansvar. Då det kommer är det en bonus. Men slitet som Adam Pettersson, Martin Lundberg och Pontus Petterström står för är inget annat än imponerande. Frenesin och inställningen är personifierad av denna trio.
En kompis med sympatier för hemmalaget berättade en rolig historia som jag tyckte var lite rolig. Den gick något enligt följande:
"Martin Lundberg har som förstört det här för mig. Innan de två målen han har gjort den här säsongen behövde man ju inte ens hoppas då han hade en målchans, nu måste man ju skrika även då han får lägen".En lite rolig anekdot. Något som dock är fakta. Skellefteå AIK:s fjärdekedja har varit riktigt, riktigt bra den senaste månaden.
/ Lars L