Bolzano sårade AIK med sitt kontringsspel och fick därefter jubla efter seger på straffar.
AIK gick för seger i säsongens första tävlingsmatch. Det slutade istället med en strafftorsk (3–4) efter en mardrömsstart med mål i baken efter bara 38 sekunder.
Det var sett över 65 minuters spel i norra Italien långt ifrån någon succé för AIK. Spelmässigt var AIK betydligt bättre än Bolzano. Däremot var misstagen alldeles för många vilket ledde till att AIK tillät italienarna utföra sin gameplan till punkt och pricka.
Misstag som kostade segern. Det går inte att först och främst komma ut och göra en halvdan förstaperiod för att därefter göra misstag – som att slarva och gå bort sig offensivt – vilket i sin tur gång på gång leder till hyperfarliga spelvändningar.
Irriterat
Jag har förståelse att många av er som hejar på AIK var väldigt besviken igår. Efter att ha sett sitt lag torska mot ett italienskt motstånd. Ett lag som på pappret och spelmässigt är betydligt sämre.
Jag har läst en hel del kommentarer efter matchen igår – här på Norran, sociala medier och på andra ställen. Jag har dessutom fått några mejl och sms där folk varit rent ut sagt förbannade.
Att vara besviken är helt okej. Sport handlar till stor del om känslor och det är en rättighet att få tycka och tänka om det som händer och sker. Men att den 31 augusti börja prata om att sparka tränare, att laget inte har i SHL att göra och så vidare, det är bara larvigt – om ni frågar mig.
Så till er arga och frustrerade fans vill jag säga: Måla inte fan på den svartgula väggen än.
Inget fiasko
Idag är det den 1 september vilket innebär att det fortfarande är försäsong även om CHL räknas som tävlingsmatcher. Det är två veckor kvar till SHL – 14 viktiga dagar där AIK och de övriga SHL-lagen kommer göra allt för att lyfta sitt spel till en så hög nivå som möjligt.
Så att ett lag som AIK förlorar mot ett italiensk lag i slutet av augusti är långt ifrån något fiasko. Det är visserligen en match som man borde ha vunnit – och som man vinner åtta eller nio gånger av tio. Men det är ingen match att måla fana på väggen för.
Särskilt inte då AIK under stunder spelade riktigt bra. Nyförvärven Mathis Olimb och Juhamatti Aaltonen gjorde sina klart bästa matcher och ser ut att kunna göra stor nytta i vinter. Backen Filip Berglund var bäst av alla i AIK och där är det tydligt att formtoppen i fjolårets slutspel inte bara var en fluga.
Som ett övertramp
Allt är dock långt ifrån perfekt. Det finns fortfarande frågetecken om vilken väg detta svartgula gäng kommer vandra i vinter. Precis samma intressanta ovisshet som för i stort sett alla andra SHL-lag
Men att redan nu döma ut lagets chanser i vinter – efter en förlust i slutet av augusti – är som att räkna bort en längdhoppare efter ett övertramp i första försöket.
Så ett råd är att istället lutar er tillbaka. Njut av matchen mot Tychy under söndagen och resten av försäsongen. Sen när SHL har sparkat igång och det har gått ett tiotal omgångar, då kan ni bestämma er om detta är ett lag för att slåss om SM-guldet eller inte.
*****
Avslutningsvis så vill jag säga att jag givetvis inte vill dra alla er supportrar över en och samma kam. Majoriteten är tvärtemot av vad jag beskriver i min text. Däremot är det förvånansvärt många som varje år vid exakt samma tidpunkt har en klar och tydlig bild att säsongen kommer bli en katastrof.
Sist men inte minst så handlar denna text inte heller om att skydda AIK på något sätt. Däremot har jag lärt mig i min roll som journalist – och efter att jag följt AIK på nära håll under flera år – att man ska vara försiktig med att så tydligt sia så här tidigt på säsongen.
För hur den här säsongen kommer att sluta har vi i detta nu inte en aning om.
Det är också det som är tjusningen med sport.