Regnet öser ner i Göteborg. Det är rent ut sagt skitväder. Men när Oscar Lindberg lämnar Scandinavium ikväll kommer han att le som om han gjorde entré på en solig strand på en paradisö någonstans.
Det som hände i Göteborg idag var inte bara att Skellefteå AIK fick hål på sin målnolla, att laget tog tre väldigt viktiga poäng eller att Rasmus Edström gjorde mål från halvplan. Nej, det här var en kväll där Oscar Lindberg bevisade sig för hela hockeyvärlden.
Ni kan tycka att jag drar det lite långt, men jag ska förklara mig fullt ut. Joakim Lindström har genom försäsongen och starten på säsongen, då han inte varit avstängd, varit Skellefteås bästa spelare. Det tror jag få argumenterar emot. Men den stora skillnaden från tidigare kvällar var att han han nu hade två lekkamrater som förstod honom. Framför allt hade han en center som spelade som i trans.
Oscar Lindberg var den enda spelaren som fick en femma i betyg till morgondagens papperstidning av mig. Förklaringen var enkel. Det här var mer än en hockeymatch för Oscar - men han visste det inte på förhand.
På läktaren satt Per Mårts och myste. Han fick se en center spela sig in i hans landslag. Han har inte sagt det rakt ut, men han var imponerad på presskonferensen och fortsätter Lindberg såhär kommer han spela i blågult redan i höst.
Om ni läser morgondagens Norran kommer ni kunna läsa om hur jag förklarar att Oscar Lindberg spelar den här säsongen för annat än upprättelse. Han vet själv att han efter förra säsongen inte spelade bra nog för NHL, men att Rangers fortfarande ser den potential som finns i honom. Nu spelar Lindberg för en dröm – en dröm som innebär spel i NHL nästa säsong.
Efter kvällens match har Anders Forsberg fått ett problem. Fortsätter Oscar spela så här bra. Ja, då kan han helt enkelt inte flytta honom från förstafemman. Lindberg kräver en mer framstående roll och just nu förtjänar han den.
Förutom Lindbergs fantastiska insats måste man tumma för två andra spelare i förstakedjan. Joakim Lindström är så snuskigt bra då han har rätt omgivning. Han gör dragningar som David Rundblad gjorde 2010/11 och som lurar hela lag. Det märks skillnad med Lindström i laget, helt klart.
Jimmie Ericssons återkomst ska inte heller underskattas. En av elitseriens bästa och en viktig ledare är tillbaka.
Spelmässigt var det starten och Hudaceks bjudning som la an tonen för matchen. Skellefteå slapp jaga utdelning utan fick den direkt. Förlösande såklart och det var exakt det laget behövde för att köra över Frölunda. Utdelning på det mesta, islossning eller ketchupeffekten som vi journalister så gärna kallar det.
Joacim Eriksson var stabil längst bak och jag tycker även att Johan Alm börjar se stabilare och stabilare ut. Backarna skötte sig riktigt bra denna kväll. Men jag börjar bli lite orolig för en av backarna.
Fredrik Styrman har det tufft och hade inte Erik Andersson klivit av, jag har inte hört något mer om hans status – men han kom ut välstylad och välgroomad ur omklädningsrummet efter matchen, tror jag inte Styrman fått spela speciellt mycket. Förutom Fredrik tycker jag Adam Pettersson saknar självförtroende. Han kommer fel i situationer, överarbetar och ser stundtals klumpig ut på isen även om det är exakt det han inte är.
Skärpning Styrman, skärpning Pettersson. I övrigt tycker jag så gott som samtliga håller sig inom ramen i den här matchen.
Vad tycker ni läsare?
/ Lars L