På en tiondeplats i SHL hittar vi AIK. En tiondeplats alltså. Det är tre poäng ner till en position utanför slutspelet och hela 15 poäng upp till Frölunda, som just nu toppar serien.
Vi kan alla konstatera att den första dryga tredjedelen långt ifrån varit den som AIK hoppats och trott på. Ett lag och en förening som siktar på ny serieseger, ny SM-final och nytt SM-guld.
Det är en oerhört tuff och stormig tid för klubben. En tid med större utmaningar än på flera år – vilket jag har pratat en hel del om i denna krönika.
Men det är samtidigt inte en tid som jag vill kalla för kris. I alla fall inte än så länge.
För även om AIK snart kan sluta drömma om en ny serieseger så finns det fortfarande en hel del som talar för att årets lagbygge kommer lyfta framöver. Åtminstone till en stabil position på övre halvan.
Först och främst har försvarsspelet i kombination med målvaktsspelet blivit betydligt bättre sett till matcherna efter landslagsuppehållet. Visserligen har man ramlat ihop i tredje perioden i ett par matcher – Djurgården borta och igår mot Växjö. Givetvis inte bra och en detalj som vi inte blivit vana med sett till de senaste åren då AIK varit som starkast i tredje perioden – men mest troligt något som tränarteamet kan hantera och få ordning på framöver.
Offensivt finns kanske inte den där sylvassa spetsen som flera av oss hade förväntas oss. Mycket på grund av att de bakom Joakim Lindström, som varit lagets klart bästa spelare så här långt, inte presterat efter sin förmåga. Jag tänker bland annat på Andrew Calof, Emil Pettersson och i viss mån även Jesper Olofsson, som varit vass i powerplay men som inte lyckats lika bra i spelet fem mot fem.
Däremot så är jag säker på att AIK även här kommer lyfta. Med Möller tillbaka så får man ytterligare en spelare som ska kunna leverera på regelbunden basis. Och får man igång sin förstakedja, som har potential att vara en av seriens bästa, så brukar det kunna betyda att formationerna därefter hakar på.
Sen så, om inte nya tuffa skador inträffa, så får AIK ett mycket mer slagkraftigt lag när alla är tillbaka. Spelare som Pär Lindholm och Axel Holmström, som båda ska vara spelklara vid jul, ger laget en helt annan bredd och spets då framförallt centersidan får den grundstomme som just nu behövs.
Dessutom har Mikael Lindgren, sportchefen, hintat om nyförvärv. Visserligen lättare sagt än gjort att den här tiden på året hitta rätt spelare – det vill säga de som kommer in och gör skillnad direkt och som dessutom relativt snabbt kan underkasta sig ett spelsystem och spela för lagets bästa – inte jagets.
Men hittar Lindgren rätt pjäser att plocka in –framförallt en back men också en center eller forward som ger laget mer tyngd – ja då kan årets AIK, trots en svajig start och blåsig tid, lyfta mot skyarna. Det är jag säker på. Sen om det räcker hela vägen till final och guld, vilket är förenings mål, det återstår att se. Men gör man rätt saker här framöver, och har lite flyt sett till skador, så finns åtminstone möjligheten.
Så jag ser ingen kris för AIK. Däremot den djupaste svackan på många år.
*****
Avslutningsvis kan det vara bra att få på pränt vilken trupp som AIK faktiskt besitter – om alla vore skadefria. Samtidigt får varken vi, eller AIK, stirra sig blinda på hur laget skulle se ut OM skadorna suddades ut. För AIK har en handfull spelare med tuff skadehistorik – och det är en viktig detalj att ta med sig när man bygger ett lag.
Men så här skulle AIK:s kunna se ut om alla var hela:
Målvakt:Ortio/Lindvall
Förstafemma:Lindgren, Aho – Möller, Lindholm, J Lindström
Andrafemma:Alm, Cumiskey – Calof, Holmström, Hetta
Tredjefemma:Burström, Djuse – Ericsson, E Pettersson, Olofsson
Fjärdekedja:Petterström, Wingerli, A Pettersson
13:e forward:Ohlsson
Sjundeback:M Pettersson
Utanför:Berglund, Söderlund, L Lindström
Kommentar:Med alla tillbaka har AIK ett slagkraftigt lag där också konkurrensen är hård, särskilt på forwardssidan. På backsidan skulle man nog bra med ett ytterligare riktigt starkt kort, särskilt då det finns stora frågetecken kring Kyle Cumiskey. På målvaktssidan har Joni Ortio bevisat att han håller toppklass i SHL.
*****
Sist men inte minst.
Jag har oerhört svårt att förstå att AIK valde att inte satsa på Arvid Lundberg. I och med att man hade koll på att Anton Lindholm var på väg till Nordamerika samtidigt som man ville bli av med Alexander Urbom, så vore Lundbergs defensiva kvaliteter välbehövliga i årets AIK-bygge.
Dessutom är han född 1994, är uppvuxen i kommunen och har AIK i blodet. Det gör det hela ännu mer märkligt, om ni frågar mig.