Skellefteå AIK spelade bort Eisbären Berlin med totalt 7–3 efter 2–1 hemma i Skellefteå under tisdagskvällen. Man gjorde exakt det som krävdes men inte så mycket mer.
1 758 kom till arenan vilket givetvis är underkänt när det trots allt handlar om slutspel. Samtidigt är det ett bevis på att intresset inte är större än så här för den europeiska turneringen – mer om det kan ni läsa i min krönika här.
Samtidigt ska AIK ha en eloge för sina insatser så här långt i CHL. Man har idel stått för stabila insatser (bortsett andra delen av bortamatchen mot Kosice) – även de gånger, likt i kväll, då spelet långt ifrån är på topp. Det är ett bevis på att lagets lägstanivå är väldigt hög samt att man är vältränade då matcherna blir väldigt många i och med CHL-deltagandet.
Ser man till spelarinsatser så går det att lyfta fram några spelare. Jag väljer den här gången att fokusera på den som tagit steg under säsongen och då kommer Alexander Urbom som första man upp i tanken.
Den store backen kom in med skyhöga förväntningar på sina axlar och till en början uppfyllde han dem inte – långt ifrån. Men sakta men säkert har Urbom börjat hitta rätt, framförallt i det defensiva spelet. De senaste veckorna tycker jag att han varit så gott som felfri i den egna zonen samtidigt som spelet med puck nu känns stabilt. Dessutom torde de finnas ytterligare en växel att lägga in framöver.
En annan spelare som började svagt men som nu känns hur stabil som helst är lille Sebastian Aho. Den här säsongen spelar den spelskicklige backen i en annan typ av roll då han parats ihop med offensive Tim Heed. Aho får då ta en mer allround roll vilket han fixat med bravur. Dessutom ramlar han mindre nu för tiden, bara det tåls att lyftas fram.
Adam Pettersson har kanske inte fått den där offensiva utväxlingen som många gått och väntat på. Däremot ska hans defensiva spel – särskilt i boxplay – lyftas fram. I par med Martin Lundberg bildar Adam ett av Sveriges vassaste boxplaypar. Pontus Petterström är en annan vars ständiga slit aldrig verkar ta slut. Imponerande.
På den negativa sidan hamnar dock Terry Broadhurst som inte riktigt fått till det än så länge. AIK:s amerikanske nyförvärv jobbar alltid hårt och har dessutom en hel del puck under matcherna – däremot händer det inte så mycket. Känslan är att Terry inte riktigt hittat kemin i en specifik kedja än så länge. Och ser man till fortsättningen av säsongen behöver nog forwarden börjar producera då ungtuppar som Ohlsson och Wingerli bankar på dörren ordentligt samt att Mattias Ritola är på väg in i laget igen.
En annan som det finns mer att hämta ur är Marcus Pettersson. Backtalangen var lysande under försäsongen samt i de första matcherna i CHL och SHL. På senare tid har han dock tappat den höga nivån, vilket däremot hör till vanligheterna när det gäller unga spelare.
Men att vissa spelare inte träffat rätt än är ett lyxproblem för AIK. Det är även ett bevis på att det finns mer att ge, vilket kommer att krävas fram till vårkanten.
_______________