AIK och Mora möttes i Strömsund på försäsongen . Då vann Mora med 1–0.
Trots tabelläget som visar en 13:e plats så har Dalalaget gjort det bra i inledningen av SHL. Man har sällan blivit varken utspelat eller utskåpat, utan Mora har bjudit på bra motstånd och även bevisat att man kan ta poäng av alla lag i ligan.
Och den här typen av matcher brukar kunna vara bland de svåraste. AIK har hemmaplan och en hyfsat bra form samtidigt som en på förhand bottentippad nykomling kommer på besök. Publiken räknar liksom med tre poäng.
Det som framförallt gör Mora till ett farligt lag är först och främst att man just är ett LAG. Man krigar för varandra samtidigt som laget består av flera riktigt vassa och underskattade spelare.
John Persson (8 poäng på 11 matcher), Jacob Nilsson (6 p, 6 matcher), David Kase (7 p, 11 matcher), Matt Bailey (6 p, 11 matcher), för att nämna några. Lägg därtill att Mora har stabila backar i bland annat Daniel Grillfors och Tomas Skogs, samt en vass keeper i Christian Engstrand, som höll nollan i 2–0-segern borta mot Brynäs senast.
Så för att sammanfatta mig lite kort så behöver AIK spela på sin, eller väldigt nära, sin topprestation för att inkassera tre sköna pinnar i seriesäcken.
Men mycket talar dock där att det blir så, trots en rätt hafsig AIK-insats senast i Scandinavium. Och är det något som Skellefteå ska lägga fokus på att förbättra så är det noggrannheten med puck. Det slarvas alldeles för mycket där, särskilt i ohotade situationer med puckkontroll i egen zon.
*****
Och på tal om senaste matchen i Scandinavium så har Frölundas 3–2-mål blivit en enda lång och utdragen soppa. Förståeligt givetvis då det var en avgörande situation som på isen behandlades på ett felaktigt sätt.
Först och främst: Det är inget fel på SHL:s regelverk. Det är solklart och ger domarna på isen större makt vilket i sin tur leder till att det numera rings betydligt mindre, vilket är en positiv utveckling.
Direktiven som råder idag är att domarna på isen alltid ska ta ett beslut. Som i en situation likt den i lördags ska antingen domaren peka mål eller visa tecknet för washout. Visar domaren mål ska det finnas bevis att en puck inte var i mål för att domslutet ska ändras. Visas washout ska det tvärtom finnas bilder på att pucken var över linjen för att det ska bli ett godkänt mål.
Solklart och fullt korrekt om du frågar mig.
Problemet i lördags var, återigen, att domaren i fråga, denna gång Morgan Johansson, valde att peka mål trots att han omöjligt ha kunnat se att pucken var i mål. Det var det som var felet och ledde till att målet godkändes – det var alltså inget fel på själva regelverket.
Och efter att ha synat de inzoomade tv-bilderna flertalet gånger så ser det verkligen ut som att Gustaf Lindvall sparkade ut pucken, som i sin tur åkte under Pudas mage. I nästa steg så var det just Pudas som med sin vänstra hand föste ut pucken från positionen under sin mage/höft och ut på isen.
Så om ni frågar mig så var det aldrig mål.
Tråkigt givetvis att en match ska avgöras på ett kontroversiellt sätt och ett till synes felaktigt sätt. Men förhoppningsvis kan SHL och domarkåren dra lärdom även av detta – precis som man gjort av de senaste säsongernas cirkus gällande bedömningar kring målgården och det stora antalet som domaren använt luren för att ta ett beslut.
Utvecklingen har gått framåt. Däremot kommer vi aldrig bort från den mänskliga och ibland felande faktorn.