I match 5 ledde Växjö med 3–1 och såg ut att ha läget under kontroll. Då vände Skellefteå AIK på steken, vann med 5–3 och gav sig själva chansen att ordna en ny finalplats i match 6 i Vida Arena.
Och AIK hade också ena skridskon i sin sjätte raka SM-final. Men istället för att skriva hockeyhistoria bjöd Växjö på hockeygodis i form av en mäktig vändning, som dessutom var snäppet vassare än den AIK stod för två dagar tidigare.
Samtidigt har AIK sig själv att skylla. Det började med att Arvid Lundberg tog en onödig tvåa som föranledde Växjös 2–3-mål. Efter det tog AIK inte chansen i sitt powerplay, då man med fem minuter kvar av ordinarie tid hade möjlighet att sätta spiken i kistan.
Istället fördrev man bara tiden. Och det där med tiden – det skulle bli en snackis den här måndagskvällen.
För när AIK inte lyckades få ut pucken, med bara sekunder kvar av tredje, så fixade Tuomas Kiiskinen biffen – igen när AIK står som motståndare. Och målet, som kom på volley och med en enda sekund kvar, var lika häftigt som hela den här matchserien.
För detta är hockey när den är som allra bäst. Det måste vi erkänna, vare sig man hejar på det ena eller det andra laget eller bevakar den som journalist.
När Linus Fröberg sköt 4–3 i sudden så innebar det i samma veva att vi har en helt avgörande match 7 att se fram emot nu på onsdag. Och precis allt kan hända. För efter de två senaste matcherna har vi fått det oerhört tydligt bevisat.
ALLT kan faktiskt hända.
För AIK:s del känns detta givetvis hur surt som helst. Man var redan i finalen – ja, så kändes det faktiskt. Nu måste laget istället ställa om och förbereda sig för en "vinna-eller-försvinna-match". Inte det allra lättaste.
Men AIK har fortsatt allt i egna händer samt en hemmaplansfördel som kan visa sig bli avgörande. För hittills i årets två SM-finaler har elva av elva(!) matcher slutade med hemmaseger. Det säger en hel del om betydelsen.
Samtidigt är känslan att Växjö ligger i förarsätet. Jag vet inte riktigt varför. Men sättet som laget presterat på och fått matchbilderna efter sina egna villkor – och därigenom långa stunder fått AIK bleka – gör att smålänningarna mer njuter av detta läge och dessutom har mindre att förlora.
Dessutom har Växjö hetare spelare än AIK. Fler spelar på toppen av sin förmåga medan för många i AIK har en "mer-att-ge-stämpel" i sin bak just nu.
Däremot finns det en viktig detalj – förutom hemmastödet – som talar för AIK, och det är målvaktsspelet.
Stefan Steen har inte gjort bort sig, trots sju insläppa på två matcher. Men Markus Svensson är trots allt klasser bättre än sin tidigare lagkamrat. Det visade AIK:s keeper i match sex – även om det blev förlust.
Sist men inte minst så blir match sju i mångt och mycket en taktisk kamp där Sam Hallams hockeyhjärna ställs mot Hans Wallsons. Hallam har historiskt sett varit snäppet vassare än Wallson, som nu har chans till revansch.
*****
Många kommentarer och mail har haglat in sedan Fröberg avgjorde där en slutsats undertecknad kan dra, av det jag läst, är att AIK inte är värda att spela i en SM-final.
Jag kan på ett sätt förstå "tänket" samtidigt som jag förstår att det blandat med en stor besvikelse efter den tunga förlusten. Dessutom har Växjö varit snäppet vassare än AIK rent spelmässigt och gjort det oerhört bra sett till förhandstipsen och hur laget presterande i serien.
Däremot har AIK återigen segrat stort i grundserien och har nu 7–3 i matcher i årets SM-slutspel. Inte fy skam ändå med tanke på att vi nu är inne i säsongens tuffaste månad. Men som jag sagt många gånger förr så är våra krav på det här laget skyhöga – nästan orimligt höga.
Visserligen ska vi ställa höga krav på AIK – och för många spelare har inte nått upp i nivå samtidigt som lagspelet hackat på senare tid.
Men att AIK är oförtjänta att gå till final är i mina ögon ren och skär bullshit. Vinner AIK den helt avgörande onsdagsmatchen är man värda att återigen slåss om Le Mat. Förlorar AIK är man inte det.
Punkt.
*****
Tre saker att lyfta fram:
1) Senast AIK spelade en match sju var i semifinalen mot Solnas AIK 2012. Då vann Skellefteå AIK med 5–3, och på andra sidan fanns både Robert Rosén och Richard Gynge.
2)Nu är det hög tid för kapten Jimmie Ericsson att kliva fram. Han har en svajig säsong i ryggen, Men det är dessa stunder Ericsson älskar som mest. Vi kräver även mer från andra stjärnor som exempelvis Janne Pesonen och Andrew Calof.
3)Det laget som vågar mest vinner mest troligt match 7. AIK har i långa stunder i semifinalen sett lite håglösa ut. Nu är det hög tid att spännan musklerna, älska läget och bevisa att man är den där så kallade maskinen. Annars tar säsongen slut.