I kvällens match mot Växjö trodde nog de flesta på bortaseger, inklusive jag själv. Men återigen visade AIK prov på vilken oerhörd hög lägstanivå man besitter.
För ser man till lagets inledande tre matcher i SHL – efter en knackig försäsong – så går det inte säga att man spelat på topp. Långt ifrån. Mot Luleå bar ett stabilt försvars- och målvaktsspel frukt och gav laget fem av sex poäng. Med en defensiv grund spetsat med offensiv kompetens i form av exempelvis Jocke Lindström kommer man långt.
Och i matchen mot Växjö, som kom till Skellefteå med tre segrar i bagaget, ställde man dessutom upp med sju juniorer samt en frånvarolista där spelare som Jimmie Ericsson, Oscar Möller, Axel Holmström, Kyle Cimiskey och Henrik Hetta finns.
Trots det, och att Växjö rivstartade med ett tidigt mål, fixade AIK två pinnar som dessutom kunde ha varit tre om passningsspelet i egen zon varit av något högre kvalitet. Men återigen imponerade defensiven och Joni Ortio mellan stolparna.
Och det är just den där lägstanivån – den som jag tror kommer bära frukt till en femte serieseger i följd – som imponerar något enormt. AIK kan spela relativt blekt och ibland rätt så trögt, och trots det så gott som alltid lämna isen med en eller flera poäng i bagaget. Så här är AIK exakt så där bra som förväntat. Kanske till och med bättre med tanke på spelarna som är borta just nu.
AIK har fått den starten som man exakt ville ha. För trots att det offensiva spelet varit långt ifrån perfekt så var nog tränarteamet ute efter det här svaret: Att laget tar kampen och poäng även när kugghjulet saknar en del av den där oljan som gör att allt bara flyter på.
Dessutom har Jocke Lindström visat att han är sådär bra som alla i Skellefteå hoppats på. Han har spelat en avgörande roll i alla tre matcher även om han, precis som laget, långt ifrån är i toppform. Lägg därtill att nyförvärven Jesper Olofsson och Emil Pettersson också levererat när det krävts. Det i en mix med att ungtupparna gör allt för att konkurrera ut de rutinerade rävarna så förstår ni att AIK kan ha något stort på gång – igen.
Samtidigt ska vi inte dra allt för stora växlar efter tre omgångar. Men att AIK återigen ser ut att ha SHL:s högsta lägstanivå kan vi nog enas om.
Plus i AIK:
- Försvars- och målvaktsspelet är riktigt stabilt.
- Tre mål i powerplay mot Växjö. En viktig detalj som blir allt bättre.
- Ungtupparna imponerar och allra bäst fart har Tim Söderlund.
Minus i AIK:
- Spelet med puck är inte hundraprocentigt. Särskilt i egen zon där flera pass går till fel adress.
- Bara drygt 4 000 pers i arenan i kväll. Trenden håller i sig att publiken inte riktigt kommer i början av säsongen.
*****
Malmös segertåg fortsätter. I kväll bärgades fjärde raka segern efter 4–2 borta mot Färjestad. Malmö hade till och med 4–0 i första perioden. Erik Forssell var också tillbaka i spel men blev utan poäng i sin SHL-debut i sin nya klubb.
*****
Luleå tvålade dit ett blekt Leksand med 5–1. Petter Emanuelsson, som gjorde mål mot AIK i lördags, svarade för 1+1 och har fått en bra start i sin nya klubb. Luleå är just nu trea i en haltande SHL-tabell.