Lindgren har i mitten av maj en nästintill färdig trupp. Däremot vore det förödande om Pär Lindholm eller Joni Ortio drar till NHL. Foto: Robert Granström/TT.
Sportchefen Mikael Lindgren håller på att snickra ihop sin första trupp. Bortsett de kontrakt som sträckte sig längre än ett år så har Lindgren fått friheten att bestämma hur spelarmaterialet för säsongen 2017/18 ska se ut.
Med tanke på att vi är inne i mitten av maj – det vill säga ganska exakt fyra månader innan SHL sparkar igång och knappa månaden sedan SM-guldet delades ut – så har Lindgren och AIK det väl förspänt. Två målvakter, nio backar och tretton forwards för att vara exakt.
Man har dessutom inte behövt söka efter stjärnor. I Jocke Lindström, Oscar Möller, Bud Holloway, Pär Lindholm, Sebastian Aho och Joni Ortio förfogar AIK över toppspelare på sina respektive positioner. AIK och Lindgren har istället kunnat ägna sig åt att komplettera en redan stark trupp, vilket är ett skönt och angenämt uppdrag.
Samtidigt har man i Fredrik Lindgren, Niclas Burström, Jimmie Ericsson och Pontus Petterström tappat en rad spelare som under en lång tid agerat stöttepelare. I skrivande stund är det inte helt klart vad som händer med Ericsson och Petterström, men det mesta pekar på att Jimmie lägger av medan det fortfarande finns en liten chans att Pontus erbjuds ett nytt kontrakt. Helt klart är dock att man tappar rutin vilket det i nuläget är för tidigt att säga hur det kommer påverka kommande säsong.
Tittar vi på nyförvärven har Lindgren varit framgångsrik. I Matt Andersson får man en rutinerad spelare som kommer bidra med en hel del poäng spetsat med viktiga ledaregenskaper. Dessutom en stark tekare vilket ger AIK en viktig dimension som laget saknade den gångna säsongen.
På backsidan är Jonathan Pudas ett fynd samtidigt som Morgan Ellis kan visa sig vara en toppback i SHL. De båda är dessutom rightare vilket bidrar med en viktig synergi och också var en brist i vintras.
Förlängningen av Mark Katic kontrakt var också en viktig pusselbit för Lindgren. Katic visade under sin korta tid att han, med sin offensiva vilja och defensiva aggressivitet, är en toppback i ligan. Det ska således bli intressant att se vad den korte kroat-kanadensaren kan uträtta nästa säsong – med en AIK-sommar i kroppen.
Som sagt, mycket är positivt i AIK. Man förfogar över en oerhört spännande trupp som har alla möjlighet att gå hela vägen nästa säsong. För i truppen finns allt från spets, bredd, en hel del rutin samt hungrig ungdomlighet.
På minuskontot hamnar misslyckandet att inte ro i land Martin Lundberg. Klubbikonen hamnade istället i konkurrenten Växjö, som var villig att betala betydligt mer för att få Lundbergs signatur på kontraktet.
I den här historien är det enkelt att försöka leta en syndabock. Men nystar man och försöker se hela bilden går det förstå båda parter: AIK ville inte betala Lundberg summor som närmar sig en toppspelare i SHL medan Växjö gjorde det. Och för Lundberg, som tidigare i sin karriär varit väldigt underbetald, så gick det då inte att tacka nej till Lakers fina erbjudande. Då fick klubbhjärtat stå åt sidan för en tryggare ekonomisk framtid.
För AIK kan dock hela den här affären leda till att man väljer att plocka in en ytterligare forward med spets. Pengarna som var menat för Lundberg finns nu kvar, frågan är bara hur Micke Lindgren väljer att spendera dem.
Tittar man på lagbygget så vore det komplett om en vass forward och en breddspelare, typ Petterström, adderas. Men känslan är att Lindgren väljer en mellanväg – det vill säga inom kort värvar en spelare och väntar till under säsongen för att addera den sista pusselbiten då han mer exakt vet vilken position och spelartyp som behöver kryddas.
Sist men inte minst så finns fortfarande risken att en spelare som Pär Lindholm och Joni Ortio försvinner. Det är risker som alltid finns med i bilden och risker som man bara kan förbereda sig för. Mer än så går det inte göra i nuläget.
Sammanfattningsvis så ser det väldigt bra ut – och framförallt väldigt spännande – för AIK inför kommande säsong.
Jag har sedan tidigare – om man i nuläget ska sia – målat upp AIK som en favorit i kampen om guldet. Tittar man på SHL-lagens respektive trupper så har AIK, Växjö och Frölunda lyckats bäst – åtminstone om man tittar på vad som finns på pappret.
Men det är långt till april 2018 och mycket kommer hända på vägen. Hur AIK:s väg ser ut står just nu skriver i stjärnorna. Däremot står det klart att Micke Lindgren tidigt sandat grusgången väl.