Historiskt sett har det varit svårt för Skellefteå AIK att fylla sin hemmaborg i den första matchen i kvartsfinalen. Ja, till och med fram till semifinalen då många räknar med att laget ska gå hela vägen till final, vilket också blivit verklighet fem säsonger i följd.
De fyra senaste slutspelen har det sett ut som följer i kvartsfinal 1 i Skellefteå Kraft Arena:
2015: 5 123
2014:5 753
2013:5028
2012:5273
Det visar svart på vitt att det är svårt att locka Skellefteborna till arenan – och då har det inte spelat något roll om namn som Jocke Lindström och Oscar Möller funnits med eller inte.
Därför är det lite konstigt att Skellefteå AIK på något sätt tar för givet att publiken ska strömma till sin hemmaarena. Okej, att ta för givet är kanske lite väl hårt att säga – däremot har man inte gjort nog mycket för att locka de som tvekat kring att köpa en biljett.
För man måste våga tänka offensivt. Hitta nya grepp och verkligen göra allt för att göra det omöjligt för ALLA, som håller på AIK, att åtminstone inte undgå att slutspelet – som är säsongens roligaste del – faktiskt har startat.
Exempelvis skulle man i ett tidigt läge ha varit ute bland skolorna och pratat, och gjort någon specialgrej kring det för att få fler undgomar till slutspelet. Eller bjuda in alla ungdomslag i klubben.
Varför inte prata med och hjälpa Local Store – ni vet den där vita och högljudda klacken på ena kortsidan som höjer stämningen en gång per år – att fixa ett häftigt och prisvärt event till den första slutspelsmatchen.
Ja, ni fattar.
Det finns ännu fler sätt att göra något annorlunda – saker som åtminstone ökar chansen att fler kommer.
Onsdagens publiksiffra på 4 505 var faktiskt ett stort fiasko. På något vis går trots allt smärtgränsen vid 5 000 när det är slutspel, särskilt med tanke på att Sveriges bästa lag huserar i Skellefteå. Nu var siffran mer än 500 under snittet i grundserien – bara det berättar vilken flopp detta var.
Och det är enkelt att bara skylla på publiken – eller på de som hejar på AIK men som inte var på plats. Givetvis tycker även jag att fler borde ta chansen att se matcherna på plats eftersom det inte går att jämföra med att titta på tv.
Men trots allt så finns det en anledning att inte fler kommer. Det är inte bara en slump.
Att folk väntar till en senare match är en anledning, de dyra biljettpriserna en annan. Dessutom finns det en ond-cirkel-faktor då folk avstår att köpa en dyr biljett då de insett att publiksiffran kommer att bli låg vilket i sin påverkar stämningen och upplevelsen i arenan.
Syven om sist så får inte AIK ta publiken för givet. Det är den farligaste fällan att kliva i.
Intresset för hockeyn i Skellefteå är minst lika stort som förut. Och ja, Skellefteå är en hockeystad. Däremot väljer fler och fler att se matcherna från tv-soffan – inte på plats i arenan. Där finns kärnproblemet, inte bara i Skellefteå utan i stora delar av Hockeysverige.
Jag säger inte att det är ett enkelt jobb att få folk att lämna bekvämligheten med en kall öl, en skål med chips och en högintressant C More-sändning. Men det är trots allt ett jobb som går att göra. Högre murar har rivits i historien.
Det börjar med att klubbarna måste försöka tänka "utanför boxen". Våga ta chansningar i form av nya grepp. Om det funkar eller inte vet man inte förrän efteråt, men det är trots allt bättre än att hoppas på att publiken trillar in automatiskt.
För det gör den bevisligen inte.