Jimmie Ericsson gjorde comeback på hemmaplan men fick lämna som förlorare. Ericsson ser också ut att bli den enda förstärkningen som AIK gör under den här säsongen. Foto: TT
AIK är alltså åtta i tabellen. Precis som efter 31 omgångar förra säsongen. Nu har laget spelat 34 matcher vilket innebär att läget tabellmässigt är sig likt jämfört med samma period förra säsongen.
Men jag skulle dock säga att läget är ännu mer alarmerande den här gången. Inte för att man spelmässigt är sämre än för ett år sedan utan på tanke på förutsättningarna.
För som vi vet är Matt Anderson fortfarande avstängd (en match kvar) och amerikanen har aldrig, av flera anledningar, fått det att lossna den här vintern. Lägg därtill att Bud Holloway är skadad någon ytterligare vecka och således kan missa fler matcher.
Men det mest prekära för AIK är givetvis att förstakedjan kommer att försvinna i fyra matcher. Fyra stentuffa matcher dessutom mot Växjö, Frölunda, Färjestad och Örebro – matcher där 12 oerhört viktiga, och kanske till och med avgörande, poäng ska delas ut.
Räknar vi bort OS-matcherna så återstår 14 i SHL för AIK. Med tanke på läget och då serien är sjukligt jämn – samt att flera lag omkring AIK i tabellen är heta – så förstår alla hur viktiga matcherna är som återstår.
Jag vill sammanfatta det hela med att detta är det tuffaste läget för AIK på mycket länge. Kanske till och med sedan säsongen 2008/09, då man till sist slutade sexa.
Skillnaden är att man idag på förhand är rankat som ett topplag. Dessutom har man själv målsättningen att vinna serien och SM-guldet.
Samtidigt så är det givetvis så att avståndet upp till topp 4 är ytterst litet. Endast fyra poäng för att vara exakt. Så det är ingen katastrof för AIK. Inte än i alla fall.
Men som sagt, läget är tufft och ytterst prekärt.
*****
Undertecknad ställde frågan till tränare Stefan Klockare på presskonferensen om han och AIK är oroliga i och med tabelläget och då förstakedjan kommer försvinna under fyra matcher.
Klockare svarade att man inte alls är oroliga. Hela intervjun hittar ni här.
*****
2–3-förlusten var ett nytt bevis på ett AIK som inte klarar av att utnyttja sitt spelövertag. Det har vi sett flera gånger den här säsongen. Man kommer till alldeles för få klara målchanser till till puckinnehavet.
Och med tanke på hur ensidig AIK:s offensiv är blev det dessutom solklart hur mycket Jocke Lindström saknades. Det blev också tre raka förluster utan nummer tio i laguppställningen.
*****
Linköpings straff, som betydde 3–1, var korrekt. Det var stora förvirringar när situationen skedde men domarna dömde alltså en straff för att AIK var för många spelare på isen i samma veva som Ortio vände och åkte mot sin målbur.
Den förseelsen innebär också automatisk straff under matchens två sista minuter. Så det blev rätt till slut.
*****
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: AIK borde försöka värva en ytterligare forward.
AIK har tidigare sagt att det inte kommer att ske. Men jag anser att AIK, i det läge som man är och då det finns pengar på banken, borde kunna rucka på sitt beslut. Åtminstone sondera terrängen och titta vilka alternativ som finns på marknaden.
För finns det en bra alternativ som skulle passa i AIK, och framförallt direkt spetsa truppen, så anser jag att det vore tjänstefel att inte slå till. En bra värvning i det här läget skulle kunna betyda skillnaden mellan en missad kvartsfinal och ett långt slutspel.
Jag tycker det är en liten risk sett till vinstens potentiella storlek.