Det såg till en början ut som att AIK skulle få en enkel resa mot ett stillastående och oinspirerat Luleå. När sedan 2–0 kom från Pär Lindholms klubba i början av andra – efter en läcker framspelning signerat Marcus Pettersson, som var bäst i hemmalaget den här kvällen – så kunde det nästa bara sluta på ett sätt i detta försäsongsderby.
Det trodde i alla fall vi som tittade på matchen. Det trodde även AIK själva.
Men då vände det. Luleå började göra rätt saker – inte som under de första 20 minuterna då felpassen i egen zon var minst lika månat som de till rätt adress. I samma veva tappade AIK gnistan. Då blev ordet "träningsmatch" helt plötsligt väldigt tydlig i hemmalägret.
När andra var över hade Luleå vänt och hade då 3–2 på tavlan. När sedan Erik Hanses somnade till och släppte in ett enkelt 4–2 i början av andra – ja, då var AIK:s uppförsbacke helt plötsligt väldigt brant. Och närmare än Marcus Petterssons 3–4-skott i spel 5 mot 3 kom inte AIK, som bara har sig själv att skylla för en onödig förlust i första derbyt mot Luleå säsongen 2016/17.
Samtidigt visade Luleå att man har kvaliteter i årets lagbygge. Nyförvärv som exempelvis Kale Mouillierat kommer bidra med väldigt mycket då han förutom en skicklig offensiv verktygslåda har en vilja att sticka in näsan där det bränner till – inte som Toni Rajala som försvann när matcherna blev hetare än de i serielunken.
Jämför man med fjolårets lagbygge har Luleå fått jobba lite mer i lugn och ro den här sommaren och hösten då man inte värvat stora namn sett till vad vi i Sverige känner till. Det har i sin tur lett till att förväntningarna inte är lika skyhöga på Luleå som för ett år sedan. Dessutom har nog Luleå själva lärt sig av fjolårets misstag, det vill säga att för tydligt gå ut och berätta att man kommer vinna ALLT, vilket bidrar till förväntningar högre än skyarna.
Ser man till Skellefteå så var förlusten under onsdagskvällen sur men ingenting som betyder något sett i ett större perspektiv. Dessutom var Luleås vilja att vinna större än AIK:s. Det märktes ute på isen och mest troligt kommer den extra energin från att laget inlett CHL på sämsta tänkbara sätt och således brann lite extra för att hitta tillbaka till det klassiska vinnarspåret.
Dessutom är det värt att nämna att AIK saknades hela elva(!) ordinarie spelare i den här matchen. Det påverkar även om spelare och ledare själva inte vill prata om det som en faktor.
Sammanfattningsvis kan man nog påstå att skadelistan är ett betydligt större bekymmer för AIK än förlusten i sig. För även att det är drygt tre veckor kvar till SHL-premiären så är det givetvis inte bra att elva ordinarie spelare av olika anledningar inte kommer till spel. Just det är en detalj som kan betyda något i ett större och längre perspektiv.