De senaste veckorna har på flera sätt varit AIK:s mest positiva på hela den här säsongen. Man kom till derbyt med fyra raka segrar samtidigt som Bud Holloway – som är älskad av hela Skellefteå – har plockats "hem".
Samtidigt har Luleå varit nere i källaren. Endast en seger i de sex matcherna innan derbyt där målskyttet lyst med sin frånvaro. Dessutom åkte man ner till Skellefteå med endast en seger på 31 försök, sedan 2006 och efter ordinarie matchtid.
Egentligen var allt upplagt för en stabil hemmaseger. Allt pekade på det – och kanske var det därför det slutade helt tvärtom.
Men efter drygt tio minuters spel hade nog de flesta av oss ristat in en ny AIK–seger till den där mäktiga derbystatistiken. Då var hemmalaget riktigt bra. Samtidigt kändes Luleå precis sådär iskalla och små som formen den senaste tiden gett sken av.
Sedan hände något. AIK gick plötsligt ner i källaren, släckte lyset samtidigt som Luleå för första gången på länge fick uppleva solen.
I andra perioden – efter Johan Forsbergs mycket välförtjänta kvittering efter blott 20 sekunders spel – vände allt. Norrbottningarna spände då musklerna, satte fart och började lägga ner puckarna djupt och sätta hög press.
AIK och framförallt lagets backar fick då stora problem. Gång på gång hamnade man snett samtidigt som passningarna i och ur egen zon höll för låg kvalitet – något som fungerade klockrent i inledningen av matchen.
Man kan sammanfatta det med att kvällens derbyt gjorde AIK:s svagheter än synligare.
För det där självklara spelet med puck, som vi blivit vana vid att se de senaste åren, finns inte på samma sätt. Spelare som Kyle Cumsikey och Niclas Burström saknas oerhört mycket, det vill säga spelare som med bravur löser trånga situationer.
Nu blir Sebastian Aho och Emil Djuse för ensamma. Samtidigt är forwards också för dåliga på att visa sig. Det bildar en problematisk helhet som AIK behöver lösa här framöver.
Samtidigt fick Luleå viktig energi. En sällsynt derbyseger i Skellefteå som kan komma att betyda mycket för laget, som andats kris den senaste tiden.
*****
Det var många som trodde att spelare som Oscar Möller, Jocke Lindström och även Jimmie Ericsson skulle spela en avgörande roll den här kvällen.
Men när den trion försvann helt så klev Johan Forsberg och Tim Kennedy fram i Luleå och förvandlades till oväntade matchvinnare.
Sedan så måste jag lyfta fram Joel Lassinantti. Där har ni i mina ögon SHL:s bästa målvakt.
*****
Sammanfattningsvis var detta ett derby som aldrig riktigt tände till. Visserligen fullsatt och bra drag – men i mina ögon för lite känslor.
Det var också andra gången den här säsongen som det var lapp på luckan i Skellefteå Kraft Arena. Båda gångerna har Luleå stått på andra sidan.
För AIK handlar det om att så snabbt som möjligt bryta ihop och komma igen. Den här torsdagskvällen blev långt ifrån vad man hoppats och trott på.
Nu väntar Malmö borta på söndag – en oerhört viktig avslutning innan landslagsuppehållet tar vid. Då lär också Bud Holloway göra sin efterlängtade comeback.