Under säsongen har snacket om anmälningar, uteblivna anmälningar, strafflängder, domarbasen, disciplinnämnden, referensgruppen, och vad nu alla instanser heter, duggat tätare än vad undertecknad byter kalsonger. Mycket oftare.
Spelet utanför rinken har varit minst lika mycket i fokus som det på isen. Trist, men sant.
Det finns så mycket att säga om allt detta – och jättemycket är redan sagt. Däremot har jag full förståelse för att detta har gått från ett smått underhållande samtalsämne vid kafferasterna till den hetaste debatten i svensk hockey.
Först och främst har de som bestämmer och tar besluten: domarna, domarbasen, situationsrummet och referensgruppen – ja egentligen hela SHL och svenska hockeyförbundet – varit alldeles för dåliga på att lägga korten på bordet. Ingen har på ett tydligt sätt berättat hur alla insatser samverkar och vad som exakt gäller kring hur ett fall går från en situation på isen till att den till slut hamnar i disciplinnämndens knä – eller stannar någonstans längs vägen.
I nästa steg hade det varit klokt av DN att inför säsongen publicera en video eller liknande där man på ett så tydligt sätt som möjligt berättat och förklarat hur man ser på olika typer av situationer på isen och hur straffen därefter ska fördelas. Det och hur instanserna samverkar.
Givetvis hade hela den här cirkusen blivit en stor snackis ändå. Människor tycker olika, så kommer det alltid att vara. Men jag är säker på att diskussionerna hade blivit betydligt färre.
En av de senaste snackisarna i Hockeysverige – den allra hetaste här uppe i norr – är Andrew Calofs knätackling på Malmös Christoffer Forsberg. Tacklingen var ful och Calof fick med all rätt matchstraff för sitt tilltag.
Efter matchen valde domarduon i matchen, Tobias Björk och Christoffer Karlsson, att inte skicka vidare situationen till DN. Man gjorde bedömningen att matchstraffet var hårt nog.
Om det är rätt eller fel spelar egentligen inte så stor roll i hela den här problematiken. Personligen tycker jag att det är en självklarhet att varje matchstraff ska granskas av DN, som i sin tur får göra sitt jobb och avgöra om det ska bli en avstängning eller inte. Exempelvis som Daniel Brodins huvudtackling på Anton Lindholm i inledningen av säsongen då domarna tyckte att 2+10:an i matchen var ett lagom straff.
Men som sagt, problemet är större än så.
För att vinkla hela problematiken med hjälp av händelser där spelare från Skellefteå AIK varit inblandade så är Jimmie Ericsson och Alexander Urbom klockrena exempel.
Ericsson fick två matchers avstängning för sin klubba i Chad Billins ansikte. En ful grej men inget jättevåldsamt och mer en olycklig situation i ett hett kampmoment vid ena målet. Samma gäller Urbom som visserligen provocerades och satte helt onödigt klubban högt mot John Henrion. Det var fult, ja – men även där en något olycklig situation där klubban glider upp i haktrakten via Henrions handskar. Urbom fick totalt fyra matchers avstängning (3+1).
Jag vill inte sitta här och försvara dessa två situationer men om man jämför det med Calofs bentackling som på isen är ett solklart matchstraff och en förseelse som kan kosta en spelares karriär så är Ericssons och Urboms höga klubbor en fis i rymden – i alla fall i min bok.
Och här kan jag faktiskt hålla med Jimmie Ericsson då han i en intervju i Norran sa att han tycker det är helt felvridet när förseelser som på isen ger två minuter eller 2+2, som Jimmies mot Billins och Urboms mot Henrion, leder till avstängningar 2–4 matcher – men inte en mycket värre förseelse som Calofs som dessutom bedöms som ett matchstraff.
Här blir det solklart. Hela systemet är felvridet.
Eller så har alla instanser som jobbar kring detta misslyckats med att få oss åskådare att förstå.
Välj något utav det.
Sen finns det givetvis fall som både gett matchstraff och därefter en anmälan till DN. Självklart. Men det är alldeles för många gånger som "små förseelser", som bara ger en tvåa under matcher, leder till avstängningar samtidigt som grövre stannar vid: "straffet som delades ut under matchen räcker som straff".
Jag säger det igen: Låt disciplinnämnden – som har detta som sin huvuduppgift – få avgöra det.
Av allt att döma, efter undertecknads intervju med Peter Andersson , så kommer Calofs bentackling inte att bli ett fall för DN. Och vad vi än tycker om det så är det inte där kärnproblemet ligger – i alla fall inte i mina ögon.
Det stora problemet är att vi som följer hockeyn från läktarplats, eller från tv-soffan, inte fått tillräckligt med information kring vad som egentligen gäller. Hur olika situationer bedöms, vilka straff de sedan får och varför grova förseelser stannar vid ett matchstraff och mildare leder till avstängning.
Jag vill veta. Så ni som vet – berätta gärna.
Eller så är det så hemsk att inte de själva vet. Men där hoppas jag innerligt att jag har fel.