Match sju är alltid match sju. Det är känslor i överflöd och allt står oftast och faller med ett enda skott.
Men det vi fick se i match sex och sju i den här serien mellan AIK och Växjö är bland det sjukaste, häftigaste och mest osannolika jag någon sin sett och fått uppleva på nära håll.
Och på sättet som Växjö återigen – efter att man kvitterat med en sekund i den sjätte matchen – fixade ny sudden efter mål i spel 6 mot 5 är lika imponerande som otroligt.
Just där och då kändes AIK som ett slaget lag. Allt talade för den regerande mästaren med nio liv.
När sedan Jimmie Ericsson drog på sig en 2+2:a efter 29 sekunders spel i förlängningen så väntade nog hela Hockeysverige på att Växjö återigen skulle fälla jätten från Västerbotten.
Och hade det varit någon annan än just Jimmie Ericsson som satt på den där botbänken så hade det säkert blivit så.
Kapten Ericssons karriär är en enda stor framgångssaga. Han kliver fram i exakt rätt ögonblick och verkar inte kunna förlora när det handlar om match sju. Han har marginalerna alltid på sin sida. Det är en storhet bara det.
Och den käre Jimmie var – precis som väntat – inblandad i precis ALLT. Både i positiv och negativ riktning.
Men till sist stod nummer 21 där igen. Med ett leende och med en ny finalbiljett i sin hand. Och inte helt oväntat stod han parkerad på kontoret när Erik Forssell styrde AIK till en ny chans att vinna Le Mat
Och precis som Ericsson slutar aldrig detta Skellefteå AIK att förvåna oss. Laget är i sin sjätte raka SM-final vilket innebär en historisk noteringen som endast Färjestad mäktat med tidigare. Den stora skillnaden är att AIK:s svit lever. FBK:s tog slut 2006.
I finalen väntar Frölunda och då måste AIK förvåna oss på nytt om SM-guldet ska hamna i Västerbotten igen.
Hur det än går är det oerhört roligt att de två spelskickligaste lagen i svensk hockey – dessutom ettan och tvåan i serien – ställs mot varandra i en sista strid den här säsongen.
Frölunda är på något vis favoriter, trots att AIK har hemmaplansfördel. Men att Jimmie Ericsson till sist återigen står där med ett leende på sina läppar, när finalen är färdigspelad, är nog ingen högoddsare.
Det skulle inte förvåna någon.
I alla fall inte mig.
*****
Sist men inte minst så måste jag hylla publiken i Skellefteå den här kvällen. Och även den som burit fram Växjö i Vida Arena.
Det som ni fick uppleva är få förunnat. Njut av detta och berätta det för era barn och barnbarn i framtiden.
Det lär dröja länge innan samma dramatik utspelar sig igen.