AIK åkte ner till Stockholm med en 10–4-seger mot Mora i ryggen och med vetskapen att matchen mot Djurgården skulle, precis som alltid i Stockholm, bli riktigt tuff.
Att Djurgården dessutom skulle komma ut med en rasande fart var något som AIK förväntade sig. Det är så Djurgården alltid agerar i sin hemmaborg, Hovet.
Men trots det agerade AIK statister under första 20. Man var inte alls vaken samtidigt som Djurgården tog vara på det genom att fysiskt köra över sitt motstånd.
Djurgården agerade samtidigt som AIK reagerade. Ett underbetyg för bortalaget som gick till pausvilan med 0–2 på tavlan. En uppförsbacke som hade kunnat vara ännu brantare.
Efter det fick vi se ett Skellefteå AIK som gjorde en bra bortainsats. Man lyfte egentligen alla bitarna i spelet och fick också en viktig och välförtjänt reducering när Jocke Lindström pangade in sitt åttonde för säsongen – vilket han är delat bäst på i ligan.
AIK hade också bud på mer, men formtoppade Adam Reideborn stängde igen butiken och såg tillsammans med ett starkt hemmaförsvar till att man för sjätte gången i följd plockade tre pinnar på hemmaplan mot Skellefteå.
2–1-seger var dessutom Djurgårdens tionde de senaste tolv gångerna lagen möts i Stockholm.
Trots 40 bra minuter av AIK så hade man bara sig själv att skylla den här kvällen. Det var i första perioden som AIK förlorade matchen. Prestationen under första tjugo var oförståeligt usel med tanke på att alla i bortalaget visste hur Djurgården skulle agera – och även hur man själv ville och skulle agera.
För AIK finns dock snabb chans till revansch då Djurgården kommer på besök under lördagen för en så kallad back-to-back.
Då får vi se om laget lärt sig läxan.
*****
Det har snackats och skrivits en hel den den senaste tiden att dagens SHL-hockey är tråkig och känslolös.
Till er säger jag bara: Gå och lägg er!
Den här kvällen fick vi se en fantastisk hockey med bra fart och en hel del chanser. Visst var det emellanåt lite slarvigt, men lägg därtill att det var känslor i överflöd med tuppfäktning efter i så gott som varje avblåsning.
Jag vet att en del tycker den typen av fysiskt spel är töntigt, men jag tycker det ge matcherna en extra temperatur som sin sin tur bidrar till ett högre underhållningsvärde.
Mer sånt tack.
*****
Sist men inte minst så är det stora frågan när Bud Holloway ska vakna?
Kanadensaren var återigen under isen och ingick dessutom i den kallaste enheten för kvällen då även Adam Pettersson och Matt Andersson var så gott som osynliga.
Nä, nu är det dasg för Holloway och hela kedjan att verkligen visa va den kan. För här finns kvaliteter i överlöd.