.

Förhandssnacket mellan AIK och Djurgården var centrerat till målvakterna. Logiskt, minst sagt.

Hyllad.

Ännu mer hyllad.

Och slutligen geniförklarad i pausen mellan första och andra perioden.

Viktor Fasth såg ut att leva upp till sin egen legend.

Men så plötsligt. Pang, pang - pang. Tre mål på fyra minuter av Djurgården och lite av den där magin och mystiken försvann. Inget av målen såg otagbart ut och andra målet föregicks av ren målvaktstavla.

Djurgården vann årets första riktigt stora derby efter att lagen haft varsin period. Djurgården var effektivare, men vann rättvist.

Gustaf Wesslau vann målvaktskampen, men såg även han ganska mänsklig ut vid målen han fick släppa.

HV 71 har en mellansäsong. Linköping vände underläge och vann med 2-1. Carl Söderberg blev stor matchhjälte med två mål.

AIK har en mycket tuff uppgift att ta sig an på torsdag.

Djurgården struntade i nationalsången. Är det bra eller dåligt?

Min personliga åsikt är att efter introt kan man gått och väl bränna av line-up:en och sedan släppa pucken. Det ger tempo och intensitet, både för publik och spelare.

Tror att nationalsång och prisutdelningar faktiskt gör att tempot blir lite lägre när pucken väl släpps.

Om inte annat hade det varit roligt att prova det som ett experiment.

//Adam S