November pendlade mellan grått och nattsvart. Även mellan svart och mörkgrått.
Det fanns inte heller några intentioner. Samtidigt fanns alla egenskaper där, men var väl dolda. Det säger en del om hur brutalt lite som skiljer succé och fiasko.
Elitserien kan mycket väl vara en världens jämnaste serier. Tillsammans med hockeyallsvenskan bör tilläggas.
Ändå är det, generellt sett, fotboll som totalt sett är den jämnaste sporten.
När AIK visar den form de har just nu - är det svårt att peka på några klara brister. Lägstanivån är ofattbart hög.
Och då har Jocke Lindström, det riktigt stora samtalsämnet senaste veckorna, ännu inte hunnit göra en enda träning.
Min känsla är att Jocke Lindström inte spelar i morgon mot Timrå, utan får en chans att "väcka" kroppen med ett par ispass och sova ikapp lite sömn.
Sedan får vi se en stekhet Jocke på lördag inför en utsåld publik!?
Närmast väntar Timrå. En väldigt lurig match, även med elitseriemått mätt.
Timrå kommer vingklippta av en psykologiskt riktigt tung hemmaförlust mot Modo. En förlust som tryckte fast laget ytterligare på sin sistaplats i serien.
AIK åkte ifrån nykomlingarna Växjö totalt. Inte ens ett riktigt kritsikt öga kunde hitta några större felaktigheter i AIK.
Det finns i n g e n t i n g som talar för att Timrå skulle ha en chans.
Och det är då det blir ännu mer lurigt.
För just därför - skulle det inte förvåna mig ett dugg - om Timrå vänder hemåt med tre poäng.
Det är den psykologiska faktorn som brukar kunna spöka. Sannolikt en opåverkbar del av hjärnan. För det händer ganska ofta att ett lag med stora framgångar, helt plötsligt kan trampa snett.
Och hockey är fruktansvärt psykologisk sport.
Dessutom har AIK haft jobbiga matcher mot Timrå. Senast när lagen drabbade samman i Timrå, förtjänade Perras lag att vinna. AIK spelade en oerhört smart hockey och vann. Jocke Eriksson var, som så många gånger den här säsongen, magisk i kassen.
Timrå har bekymmer med sin defensiv och släpper in alldeles för många och enkla mål. Men mot AIK har Timrå varit väldigt bra på anpassa sitt spel. Det var inte långt ifrån att de kunde ha stängt matchen första gången laget spelade mot AIK.
Då klev Bud Holloway fram i slutskedet och räddade AIK.
Mina tips har varit ungefär som AIK:s form i november. Pendlat mellan grått och nattsvart. Kanske vänder det för mig också.
Min känsla är att AIK vinner den här matchen.
Ett tidigt mål öppnar upp Timrå och i andra perioden rinner det i väg.
Matchen slutar: 5-2
***
Johan Alm och Hannu Pikkarainen spelade 4-0 senast. Det är värt att uppmärksamma.
*** Min känsla är att Jocke Lindström vilar i morgon. Det känns taktiskt att inte stressa igång Jocke för snabbt. Framförallt inte med tanke på vilken form laget befinner sig i.
*** Särkijärvi är alltmer hårt ansatt. Både Expressen (Nyström) och Aftonbladet (Abrahamsson) krönikerade att lösningen på Linköpings problem inte är att sparka tränaren. Generellt är det så. Men även Särkijärvi måste bli lite mer radikal i sina laguttagningar och coachning.
Magnus Johansson har sällan setts sämre och frågan är om Johan Åkermans tid är över på elitserienivå. Ändå spelar de fullt ut. Och även om spelet inte fungerar, får samma spelare chans på chans.
Nu är inte coachningen hela svaret, men hur Linköping kan spela så uselt offenssivt och ändå peta en offensiv spelare som Erik Andersson sänder ut märkliga signaler, för att ta ett exempel.
I det här läget får nog Linköpings sportchef, Johan Hemlin, ta på sig en del också. Att Linköping har fem av seriens tio äldsta spelare är sannolikt en av förklaringarna att laget ligger där de ligger.
//Adam S