Efter söndagens 3–2-seger i sudden skrev jag en krönika om att Växjö är mästare på att störa Skellefteå AIK:s rytm och matcherna spelas mer på smålänningarnas villkor än Skellefteå AIK:s.
Sedan den texten publicerades har jag fått några mail samt flertalet kommentarer med allt från att jag vänder kappan efter vinden och att jag helt är ute och cyklar.
Jag respekterar allas åsikter och gillar när vi tycker olika. Det är uppfriskande och bidrar allt som oftast till en härlig debatt.
Däremot är det inte så att jag räknar ut AIK, att jag helt plötsligt tycker att Växjö är ett bättre hockeylag än AIK. Men sättet som Växjö inlett serien på är imponerande – särskilt med tanke på att det är sexan i serien mot den överlägsna ettan.
AIK har bara avlossat 31 skott på Crisopher Nihlstorp under drygt 121 minuters spel. Det är för dåligt och viskar också om att Växjö gjort väldigt mycket rätt så här långt.
Däremot ligger mycket hos AIK själva. För även om Växjö i de två inledande matcherna spelat taktiskt perfekt så har AIK inte nått upp till förväntad nivå. Långt ifrån.
I kväll är det dock hög tid att lägga in den där berömda Skellefteå AIK-växel. Nu finns det inget att vänta på längre. Det är 1–1 i matcher i semifinalen och i potten ligger en finalbiljett.
Och AIK är fortfarande favorit. Laget är bredare, har mer spets och framförallt en vassare pjäs mellan stolparna.
Men som sagt – nu är det dags att bevisa det. För även om AIK har väldigt mycket att förbättra rent spelmässigt som lag så måste även ett flertal individer växla upp formmässigt. Det är nu det gäller att vara som bäst – inte i november eller, inte minst, på pappret.
Och även om jag imponerats av det sätt som Växjö – precis som i finalen förra året – lyckats få matcherna och spelet dit de vill, och samtidigt fått AIK spelmässigt ur balans, så är det långt ifrån någon kris för AIK. Laget har allt i egna händer, fortsatt hemmaplansfördel och dessutom är "problemen" så kallade lyxproblem som går att rätta till – redan till i kväll.
Och kvällens möte kan mycket väl bli en nyckelmatch för hela den här semifinalserien. För lyckas Växjö återigen neutralisera AIK och dessutom lämna Skellefteå Kraft Arena med en ny serie så talar en hel del för en ny småländsk final.
Vinner istället AIK och dessutom hittar rätt i sitt sätt att spela så har jag svårt att se att Växjö i längden orkar stå emot.
Därför blir också kvällens match den intressantaste hittills i detta SM-slutspel.
Och det är exakt så här det ska vara den här tiden på året. Ovisst, dramatiskt och framförallt spännande.
*****
I söndagens krönika skrev jag också att jag tycker att Hans Wallson och hans kollegor från och med nu mer tydligt borde bestämma sig för fyra formationer som får förtroendet tillsammans.
Jag vet att AIK:s och Wallsons filosofi är att rätt friskt snurra runt på sina 13 forward och sina kedjor – ett koncept som är och har varit oerhört framgångsrikt.
Men som sagt, i det här läget tror jag att det hade varit en fördel, sett i AIK-ögon, att bestämma sig för fyra kedjor.
Och så här hade jag formerat AIK:s kedjor:
Ericsson, Lindholm, Norman
Ritola, Holmström, Calof
Pesonen, Zackrisson, Lundberg
Pettersson, Forssell, Petterström/Ohlsson
Kommentar: Att sära på Jimmie och Forssell tror jag vore bra för AIK då Jimmie behöver med fart runtomkring sig samtidigt som Forssell passar bäst i en fjärdekedja, vars huvuduppgift ska vara att stänga ner motståndarnas främsta enhet. Kedjan med Ericsson bredvid Pär Lindholm och Norman har också gjort det bra tillsammans när de fått chansen ihop. När det kommer till de övriga två enheter så finns det flera vägar att gå då både Pesonen och Ritola trivs med Zackrisson. Men jag skulle nog välja att Pesonen i Zackrissons kedja, däremot skulle man kunna byta Calof mot Martin Lundberg. När det kommer till Sebastian Ohlsson, eller lika gärna Andreas Wingerli, så kan man slänga in de båda lite var som helst under matcherna.
Hur skulle du formera laget?
*****
Klockan 18.30 är det nedsläpp i Skellefteå Kraft Arena.
Trevlig hockeykväll gott folk!