AIK jublar efter ett av sina fyra mål i säsongens enda möte, som AIK vann med 4—1. Foto: Robert Granström/TT
På träningen igår mönstrade AIK fyra formationer där tre av dem var delvis nya. Det var bara enheten med Pontus Petterström mellan Jocke Lindström och Oscar Möller som var intakt sett till den senaste tiden.
Och nu när vi börjar närma oss den sista tredjedelen av SHL – och då AIK:s skadelista börjar tunnas ut så är det dags för AIK att börja sätta kedjorna. Fram tills idag har jag förståelse att det blivit en del dribblande då skadorna avlöst varandra lika frekvent som Modos trepoängare i Hockeyallsvenskan.
Däremot har jag svårt att förstå att man senast, i utskåpningen nere i Växjö, valde att matcha Andrew Calof i fjärdeformationen bredvid Sam Marklund och Linus Andersson. Kanadensaren har kapacitet för 20 mål i SHL – men den får man inte ut i den typen av omgivning. Dessutom hade Calof en rätt så bra match dessförinnan i kedjan med Holloway och Lindholm. Visserligen slavade han – och även Holloway – ett par gånger i det defensiva spelet, men det märktes direkt att det fanns en hel del potential där.
Nu ser Calof ut att få spela ihop med polaren Axel Holmström och Sam Marklund i en form av fjärdekedja. Med Holmströms intåg får Calof en lekkamrat och kedjan en helt annan offensiv spets. Men är det verkligen rätt typ av fjärdekedja?
Jag tycker inte det. Men här har jag och tränarteamet olika åsikter. Det märks att de gillar att sprida på den offensiva talangen i hopp om fyra producerande kedjor och samtidigt trycka in en defensivt stark forward i varje enhet.
Nu ska det tilläggas att Holmström med största sannolikhet kommer matchas in sparsamt vilket då passar bra i en fjärdekedja. Men sedan, när Axel är i form och då Jimmie Ericsson är tillbaka – och även JVM-trio, så anser jag att AIK borde bilda en fjärdekedja med exempelvis Hetta, Adam P och Petterström.
Det skulle ge de öviga tre formationerna en tydligare spets samtidigt som AIK då har en av SHL:s mest solida fjärdekedja.
*****
AIK ligger sjua i tabellen när vi nu kliver in i ett nytt kalenderår. Första uppgiften är Linköping på bortaplan – en på flera sätt väldigt svårt nyårsnöt att knäcka.
Visserligen är LHC inte alls så bra som många av oss trodde i september. Däremot är känslan att tabellnian har betydligt mer att ge och kommer klättra här framöver. Så AIK ställs mot ett väldigt, väldigt hungrigt lag i en match där båda kombattanterna kommer göra allt i jakten på tre välbehövliga poäng.
Och för AIK – och även för LHC – kommer januari bli oerhört avgörande hur den här säsongen kommer att sluta, sett till seriespelet. För även om känslan är att båda lagen är bättre än sin nuvarande placering så är det nu – inte om en vecka eller en månad – som man måste börja visa sina kapacitet i form av segrar och poäng.
Om inte så kan man glömma den där topplaceringen samt hemmafördel i en kvartsfinal.