Segern mot Linköping i torsdags var precis den som Skellefteå AIK behövde. Hade man förlorat där hade man, framförallt om man dessutom avslutat med en förlust borta mot Frölunda (vilket är troligt), varit i sin djupaste kris sett till de sex–sju senaste åren.
Nu lyckades man – trots en match som var långt ifrån perfekt – stoppa det viktiga blodflödet och skapa sig någon form av arbetsro.
Nu åker man till Göteborg med ett självförtroende som åtminstone inte är i botten. AIK vet givetvis om att det är en av seriens tuffaste matcher som ligger uppdukade framför dem. Och skulle det blir torsk så är det ingen katastrof. Då är det istället slutet på första dryga fjärdedelen – ett första kapitel av säsongen som långt ifrån varit den där övertygande resan som vi blivit vana med att se Skellefteå AIK göra.
Frölunda har precis samma krav och förväntningar som AIK. Båda lagen spelade som vi vet final i våras och har de senaste åren växt fram till de stora jättarna i svensk hockey. Skillnaden så här långt är att regerande mästaren har motsvarat förväntningarna, inte AIK.
Den här matchen – finalreprisen om ni så vill – kan trots allt, på flera sätt, betyda den stora vändningen för årets upplaga av Skellefteå AIK. Även för de som följer och hejar på laget.
För skulle man åka till Frölunda och vända hem till Västerbotten med en seger – särskilt om den är övertygande – har "krisen" helt plötsligt vänts till en tro på att laget besitter den där förväntade kapaciteten att tävla med de bästa i toppen.
En seger för AIK och allt är glömt. Ja, så är det nästan. För stormen har varit hård i Skellefteå. Jäkligt hård. Åtminstone från vissa håll. Kritiken har duggat tätt och tvivlarna har varit fler än på många år.
Väldigt många år.
Och det är rätt att ifrågasätta när det går tungt. Frågorna kring AIK och lagets spel har varit många.
Har man ett lag för toppen? Är nyförvärven nog bra? Är truppen för vek för att nå toppen och att i ett eventuellt slutspel ha något att göra? Är Fredrik Öberg rätt man att leda laget?
Ja, frågorna har duggat tätt. Och jag har förståelse för det och älskar när klimatet är öppet och när alla får tycka till och ge sin åsikt.
Sen har jag sett, av det som gått att läsa, att flera av er – i alla fall från er som väljer att logga in och kommentera – tycker att vi på Norran agerat vekt här i inledningen av säsongen. Jag kan förstå kritiken från er som tycker att AIK, redan efter 7–8 matcher, borde ha börjat värva nya spelare och att Öberg skulle ha fått lämna sin post.
Däremot anser jag – och hela vår redaktion – att det är alldeles för tidigt att börja ifrågasätta hela lagbygget redan efter en dryg månad av säsong. Visst, AIK har inte startat bra. Det kan vi alla enas om. Men att det skulle vara en stor kris tycker jag det är för tidigt att säga.
Men skulle resultaten fortsätta i samma hjulspår, det vill säga att AIK blir kvar på en position på den nedre delen av tabellen – eller egentligen sämre än plats 1–4 – så ska givetvis klubben ställas till svars med tanke på att målet är ny serieseger, ny final och nytt guld. Och just nu har man spelat för dåligt sett till förväntningar och sett till den ekonomi man sitter på – det är det ingen tvekan om.
Däremot anser jag att det är för tidigt att starta det stora drevet. Och det säger jag inte för att skydda AIK, eller för att jag skulle sitta i någon form av knä på klubben. Nej, jag säger det för att jag i min roll som journalist har ett ansvar att utvärdera situationer och därigenom skapa en känslan när det är rätt eller fel att ställa vissa frågor.
Sen så har vi faktiskt inte duckat för frågorna. Micke Lindgren har intervjuats ett par gånger sedan seriestart där han fått svara på om han anser att truppen bör fyllas på med namn eller inte. Och där har Lindgren varit tydlig: Han är nöjd med sin trupp. Sen har även undertecknad varit hård i ett par krönikor och ifrågasatt insatserna, som vid flertalet tillfällen varit lika iskalla som en slush som man dricker alldeles för snabbt.
För även jag tycker att det sett betydligt mer vanskligt ut för AIK än vad jag på förhand förväntade mig. Lägstanivån är inte så där självklart hög. Spelet med puck flyter inte på samma sätt som tidigare år. Lägg därtill att nyförvärven haft svårt att hitta rätt så där snabbt som vi blivit vana med att de nya gör i Skellefteå AIK.
Sammantaget har det trots allt varit en väldigt intressant start på säsongen för oss som följer det här laget på nära håll. Ingenting har gått att ta för givet, och när allt inte flyter på som förväntat tvingas även vi – oss journalister och er fans – att tänka till och fundera. Det medför ett häftigt klimat, allt från djupa funderingar till både förhoppningar och förtvivlan.
Och den första fjärdedelen avslutas nu med den kanske svåraste uppgiften av alla för AIK. För att åka till Scandinavium och möta Frölunda är idag en femstjärnig utmaning i Hockeysverige.
Särskilt för Skellefteå AIK, som i de senaste tolv matcherna mot Frölunda endast vunnit två. Så med tanke på den trenden och säsongsinledningen för laget så talar väl inget för AIK.
Men hockey är som vi vet inte alltid logiskt. Vi får väl se om så är fallet den här lördagen eller inte.