Det var bara några timmar sedan som den första finalens sista avblåsning ljöd i Skellefteå Kraft Arena. En underhållande tillställning med ett flertal omdiskuterade domslut summerades till att Frölunda kunde åka hem till sitt älskade Göteborg med 1–0 i matcher och en 4–3-seger i bagaget.
Spelmässigt blev det exakt den där finalfesten vi hade förväntat oss. Både AIK och Frölunda bjöd på show samtidigt som man via en extrem hög press gjorde det svårt för sin motståndare.
Känslomässigt var det också på helt rätt nivå. Det small friskt, käftades rejält och var så där härligt irriterat – utan att det gick till överdrift. Däremot fortsatte den oerhört höga domarnivån när det kommer till spelförstörnde moment som hakningar, interference och fasthållningar. Men det får vi leva med. Slutspel är i mångt och mycket en helt ny sport jämfört med grundserien.
Däremot var det kul att se hur finallagen i första hand primerar spelet. Chansmässigt bjöds det på ungefär lika mycket som under två matcher, 120 minuters spel, i serien mellan AIK och Växjö.
Och jag är rätt säker på att AIK – bortsett att man förlorade matchen, ådrog sig ett par skador och hade några domslut emot sig – trivdes som fisken i vatten den här eftermiddagen. För spelmässigt fick vi se ett helt annat AIK än på länge.
När AIK hade 2–1 och gick för 3–1 i början av tredje så var Frölunda pressade. Mer än vad de flesta i Hockeysverige och Förlunda själva förväntat sig inför den här serien. Nu visade man visserligen en rejäl styrka i att äta sig ikapp och förbi, men jag är rätt säker på att AIK fick en form av självförtroende från det man presterade mot guldfavoriten.
Samtidigt är det reslutaten som räknas och nu är det upp till bevis för AIK. Sönadgens match 2 blir lagets viktigaste den här säsongen eftersom en ny torsk skulle innebära ett ytterst prekärt läge och en uppförsbacke med ordentlig lutning.
Därför behöver AIK visa upp åtminstone samma enrgi som i magtch 1. Det handlar om att offra allt – i alla lägen. Det kommer krävas en spel- och känslomässigt käftsmäll av AIK. Det är ett måste för att tysta ett fullsatt Scandinavium och vända tillbaka hemmaplansfördelen till Skellefteå igen.
Förbered er för ny show – hockeygodis när det är som alla bäst.
***
Skadan på Markus Svensson var långt ifrån vad AIK behövde. Nu har läkare Krin Rundblad berättat att Svensson kommer tillbaka någon gång i finalserien och att det det finns möjlighet redan till match 2. Inget ont om Erik Hanses och Johan Backlund – det är två bra målvakter –men Svensson behövs om AIK ska vinna guld.
Vem står ifall Svensson fortsatt är indisponibel? Jag säger Erik Hanses. Han har en bra säsong i ryggen och har varit AIK:s tydliga tvåa under lång tid. Däremot har Backlund mer rutin. Men jag tror ändå att AIK:s val faller på Hanses.
****
Fem nycklar för AIK i match 2:
1) Höga pressen.Frölunda firade stora triumer inledningsvis i match 2, och även vid ett par tillfälen senare i matchen, genom att sätta enorm hög press. AIK kan inte fastna där. Det handlar om att välja sina lägen när det går att spela sig ur pressen och när destruktivt spel krävs.
2) Farten.AIK behöver fortsätta hålla hög fart och således matcha Frölunda, som besitter speed i överflöd. Det gjorde AIK bra i match 1. Trots allt en tuffare utmaning på bortaplan.
3) Målskyttet.AIK skapade mycket och gjorde också tre mål. Men man brände också en hel del. Mer skärkpa krävs i avgörande ögonblick.
4) Speacial teams.AIK hade inför finalen bättre statistik än Frölunda i både PP och BP. I första matchen gjorde Frölunda två mål i PP, AIK noll. Det blev matchavgörande.
5) Målvaktsspelet.Målvaktspelet är alltid en nyckel. Gustafsson vann den matchen i första ronden.