Joni Ortio. Foto: FREDRIK KARLSSON.
Första perioden blev en styggelse.
Inte nog med att Skellefteå AIK spelade sin åttonde period på raken utan att göra mål. Ineffektiviteten var påfallande. För det ”värsta” med den här perioden är att AIK faktiskt vann skotten med 8–7.
Men bakåt var det inte alls tätt. Johan Alm satte sig i ett dåligt läge bakom buren vid första målet. Satte ett pass till en trängd Jimmie Ericsson som serverade Färjestads Anton Grundel på silverfat med ett pass rakt i skottsektorn och 1–0 till hemmalaget. Två av de bärande spelarna i AIK som gjorde bort sig.
Att det sedan blev både 2–0 och 3–0, det sista i pp, var på något sätt typiskt för hela perioden och kanske också AIK:s hela höst. Efter ett baklängesmål blir det lätt stressat och då hjälper det inte ens med en bra målvakt som Joni Ortio.
Sedan var det dags för den nionde perioden i rad utan mål för AIK. Och dessutom den femte i rad där Lars Haugen höll sin nolla intakt. Färjestad vann ju den första matchen lagen emellan med 5–0.
Och gissa vem som vann skottstatistiken? Jo, just det AIK med 17-8.
Men Färjestad vann perioden med 1–0 sedan Milas Gulas visat hur rutin slår orutin och gjort bort Anton Danielsson vid sargen och sedan frispelade Jonas Holös som enkelt kunde slå in 4–0.
Till slut spräckte i alla fall nollan. Och naturligtvis var det Oscar Möller som slog till i sin andra match efter comebacken. Han har kvar sitt vassa skott.
Men vad hjälpte det när Marcus Pettersson sedan gav bort pucken och Färjestad kunde sätta 5–1.
Ska vi sedan leta positiva detaljer är det förstås att AIK sedan gjorde mål i powerplay genom Jocke Lindström. Det kommer att bli mycket vassare nu när Möller är tillbaka och kräver sin uppvaktning.
Att Emil Pettersson fick sätta ett mål, 3–5 var förstås också positivt. Han behöver självförtroende.
Det var också ytterst nära att Pontus Petterström fått in 5–4.
AIK tog sedan ut målvakten men när Henrik Hetta åkte ut för en hög klubba var det naturligtvis kört.