När orden och diplomatin tar slut – då får man ta till något annat. Peter Forsberg värvade sin gamle polare, Donald Brashear, till Modo. Galet? Ja! Korkat? Nej!
Svensk hockey har många heliga kor. Disciplinnämnden och domarkåren för att nämna två. De har fått leva sitt eget liv, helt utan någon granskning eller kritiska ord. Resultatet ser vi på isen. Hela bedömningen från a till ö har hamnat på efterkälken. Alla hjärnskakningar och dumma tacklingar är ett resultat av det.
Nu får det vara nog tycker Forsberg. Han vet vad han pratar om. När inte Hockeyligan och förbundet agerar – gör Forsberg vad han kan för att markera.
Donald Brashear är en rejäl markering.
Den här debatten med att ha slagskämpar i laget har varit en pågående debatt. Den har ofta handlat om etik och moral. Sverige är ett antivåldssamhälle, något som verkligen har ett stort värde.
De showslagsmål som äger rum i NHL, de som i stort sett alltid är uppgjorde, för knappast samhället framåt.
Däremot har slagskämparna gjort att det har byggts upp en form av terrorbalans som gör att spelarna har fler än en anledning att hålla sig i skinnet.
Slagskämparna har byggt upp en form av eget system som gör att många fula tilltag försvinner. Det här är något som Peter Forsberg är väl medveten om. Och när domarna och disciplinnämnden är oförmögna att ta hand om säkerheten – gör Forsberg det på sitt eget sätt.
Det är därför Donald Brashear kommer att spela i Modo.
En kreativ åtgärd av Forsberg. Oavsett vilka signaler som går att tolka öppnar det här för en mångfacetterad debatt som hockeyn mår bra av.
//Adam S