Olika faller ödets lott. När jag traskade från Hovet så var det en hel del jobb kvar att göra. Ja, jag sitter fortfarande och slipar på texter till tidningen, efter att ha hamrat ner webbtexter och stångats med svajig internetuppkoppling.
Spelarna i Skellefteå AIK däremot, de blev lediga så snart slutsignalen gick. De stannar kvar i Stockholm i kväll, flyger hem på söndagsförmiddagen. Så att det äts någon god middag på någon restaurang i Stockholmsvimlet i kväll är väl inte uteslutet. Själv funderar jag på att köpa lite nattamat på den där snabbmatskedjan som försvann från Skellefteå. Ingen gourmetmat, snarare bukfylla.
Nåja, så synd är det faktiskt inte om mig ;-). Det var trots allt ganska lättjobbat efter matchen, alla nöjda och glada. Inte minst Bud Holloway såg nöjd ut. Trots att erbjudandena om skivkontrakt efter hans sånginsats på nationell teve i torsdags har uteblivit – Jag har inte hört något, jag väntar fortfarande på samtalet, sa han och garvade när det kom på tal.
Snackade lite wordfeud med Skogs och Alavaara. Spelet har spridit sig som en löpeld över såväl deras som min arbetsplats, vilket resulterat att många av mina kollegor på tidningen har utmanat Alavaara i spelet. Och Alavaara, som är riktigt vass i det, har slagit några av mina kollegor. – Det måste ju vara det värsta som kan hända en journalist, att bli besegrad av en hockeyspelare, sa vinnaren och skrattade gott.
// Elin A