Det är nu cirka 10 personer kvar inne i Skellefteå Kraft Arena. Det som just visats upp framför våra ögon är över och jag konstaterar att jag just sett den mest underhållande hockeymatch jag skådat så här långt in på 2012/13-års säsong.
Det började med en härlig inramning där gamla hjältar hyllades samtidigt som North Power och Västra stå visade upp sig från sin absolut bästa sida lördagen till ära. Det levde om ordentligt – och då hade ljudnivån bara börjat.
Skellefteå AIK kom ut starkt i de fem-sju första minuterna av matchen. Kombinationerna satt, spelare i fart fick pucken från egen zon och genom mittzon. Men efter att Oscar Lindberg och Victor Arvidsson haft bra lägen kom ett klassavslut från – Pontus Petterström. Ja, ni såg rätt, det var Pontus Petterströms klassavslut och den efterföljdes med den gamla dängan: "Oh-ah-Petterström, sing Oh-ah-Petterström".
Men kreatören för målet stod i egen zon och njöt. Det var geniet, proffessorn och isens bästa spelare, Erik Forssell som hittade en fullständigt magisk passning genom hela HV71:s lag till en Petterström i full karriär. Då såg allt lovande ut.
Men sedan tog HV71 över den första perioden. Hemmalaget började spela med ett långt lag, hjälpte inte varandra i backchecking eller passningsspel. HV71 fick göra två enkla mål.
Sedan kom Per Ledins smäll på Oscar Lindberg, en brutalt ful smäll som borde ha resulterat i ett värre straff än 2+10 och det tror jag att alla som sett reprisen kan hålla med om. En smäll mot ansiktet och den gjorde dessutom så mycket skada att Oscar Lindberg missar Karjala Cup. Trist för Oscar som gjort en strålande start på hösten.
Då tände matchen till ordentligt, det började bli grinigt. Det blev underhållning, det blev tufft och ibland även fult. Det blev en riktigt jäkla bra hockeymatch.
Skellefteå AIK hade bestämt sig inför den andra perioden och tre snygga mål från Oscar Möller, varav ett framspelat väldigt fint av Erik Forssell och Skellefteå satt i förarsätet med en publik i ryggen som aldrig varit så inne i matchen. Och vem kan man tacka för det. Ja, det är framför allt en spelare – han heter Per Ledin.
Ledin rör upp så mycket känslor och det slog mig någon gång. "Tänk om även Jämtin hade varit med, då hade det här kunnat bli ännu bättre". Nu blev det aldrig så, men det startade en irritation på isen som förskönade matchen för oss åskådare.
Spelmässigt drog HV71 på sig alldeles för mycket utvisningar samtidigt som Skellefteå fick vind i ryggen och kunde spela. Och dessutom spela ut med självförtroende.
Matchen slutade 7-3 till Skellefteå. Pontus Petterström gjorde två mål för första gången sedan gud vet när. Oscar Möller gjorde tre, men även Erik Forssell var magiskt bra, Jimmie Ericsson visade att han är kapten för laget med sin inställning, Joakim Lindström var bara något mål från att få absolut toppbetyg utöver sin finfina insats. Melker Karlsson var riktigt bra, Fredrik Lindgren med och egentligen samtliga backar i spel.
Det är väldigt lätt att sväva iväg med 7-3 och dra för stora slutsatser av det. Men faktum är att Skellefteå AIK nu gjort 12(!) mål på fyra perioder av ishockey. Laget finns med på hälften av platserna i elitseriens topp 15 av poängligan. Bara det är fullständigt sanslöst.
Gustaf Wesslau är en gigant och det kommer han alltid att vara. Den här kvällen släppte han in sex mål (det sjunde av #18 i tom kasse).
Summa summarum. En strålande trevlig ishockeymatch att titta på. Det enda som saknades var att HV71 skulle hållit sig lite närmare så spänning fick vara genom hela matchen.
Tio mål, fem ramträffar, över 100 avslut på och utanför mål och mängder av känslor, heta situationer och mitt i allt; en professor vid namn Erik Forssel.
/ Lars L