Christian Lechtaler, 43 år, dyker upp i arenan välklädd med ett leende på läpparna. Han har många anledningar att le. Frölunda är ett topplag i år och allt slit som har lagts ned börjar betala sig. Mycket pekar på att Frölunda har tänkt befästa sin plats i toppen över tid.
Annat var det för några år sedan, när föreningen nästan stod på ruinen brant utan likviditet och belånade.
2010/11 var Frölunda inte långt ifrån att hamna i kvalserien. Laget befann sig på botten. Men nu har det vänt. Bloggen träffade Frölundas GM för att höra vad som gör att klubben numera ligger i toppen och producerar mängder av nya produkter.
– Det är väl kontinuiteten och vårt sätt att jobba som har gett resultat. Men det är många som är involverade i det här arbetet, säger Lechtaler.
Han har en intressant profil. Få personer i hockeysverige har så bred erfarenhet i sin roll som Lechtaler. Han var en hyfsad talang redan som ung, som skolades samtidigt som Daniel Alfredsson i Frölunda. Han gick den långa vägen uppåt, via division 1-klubbar som Hanhals, Pantern och Boden, innan han hamnade i Björklöven. Där stannade han under klubbens två senaste sejourer i SHL, den sista som lagkapten.
Därefter spelade Lechtaler i både Frankrike och Hammarby. Men civilt har han också haft en bred karriär. Han har jobbat på bank och i arenabranschen. Under sin tid i Umeå och Löven passade han även på att studera på universitetet.
I samband med att han jobbade civilt i Stockholm gick han tränarutbildningar och jobbade sig uppåt i seriesystemet. Han följde med John Slettvoll till Lugano i NLA.
Den svaga säsongen 10/11 hamnade han som assisterande tränare med Kent Johansson i Frölunda, klubben som också är Lechtalers moderklubb. Därefter blev han uppflyttad i hierarkin och är inne på sin tredje säsong som GM.
Inte många sportchefer/GM har lika bred erfarenhet. Faktum är att det inte finns speciellt många sportchefsprofiler, även om de sakta börjar växa fram. AIK:s Lasse Johansson är en av dem, Henrik Evertsson, Stefan Bengtzén och Mikael Sundlöf är ytterligare några. Men de växer inte på träd och rollen de har både svår och komplex. Många gånger med en rent osund arbetsbelastning. Det är också därför många sportchefer inte blir speciellt långvariga på sin poster.
– Jag skulle säga att mitt jobb består av tre ben, personal, ekonomi och sportslig verksamhet, summerar Lechtaler.
Han har varit med och byggt upp en spännande och modern organisation som har kan smältas ihop till två saker: Hjärta för Frölunda och förmågan att göra alla individer bättre.
– För mig personligen är det ju väldigt speciellt att få jobba i just Frölunda eftersom det här alltid har varit klubben i mitt hjärta. Det här var ju föreningen jag växte upp i och den har alltid betytt enormt mycket för mig. Det är ju också något som har varit med mig när vi har byggt upp den här verksamheten. Vår akademi betyder ju oerhört mycket för oss.
Och det bygge som Lechtaler och Frölunda påbörjade för några år sedan imponerar. Föreningen har en a-lagsverksamhet med 28 spelare, fem fler än tidigare. Ändå har klubben sänkt kostnaderna med över 30%. De pengarna har istället använts för att bygga upp en starkare organisation kring laget.
– När jag kom tillbaka som tränare, då var det ju jag och Kenta som jobbade på gammaldags vis.
Numerar består a-lagsstaben av sex heltidsanställda. Roger Rönnberg är huvudcoach, sedan har Frölunda en offensiv coach, defensiv coach, målvaktscoach, fystränare och videocoach.
– Människorna och sättet att jobba har förändrats mycket. Numera filmar vi även varje träning och analyserar. Unga spelare i dag vill ha feedback på allt och dialog.
Men inte bara det, klubben har även en specialcoach som jobba med skridskoåkningen och även en mental coach som verkar i Umeå, Jan Jansson.
Lechtaler har varit med och byggt upp en organisation, där nästan ingenting ska lämnas åt slumpen. Samtidigt bygger också verksamheten på att kunna fostra in många egna spelare i verksamheten. I dag kommer 17 av 28 spelare från klubbens egen akademi.
– Målet framöver är att en till tre spelare varje år ska kunna flyttas upp.
Men även med rekrytering utanför isen jobbar Frölunda hårt. Fredrik Sjöström, gamle hockeyspelaren, har anställts som huvudscout och har fem personer under honom som hjälper till att täcka av Sverige. Frölunda har skapat en ny digital databas, där de fyller på med spelare allt eftersom.
Framgångarna för Frölunda har varit stora på slutet. De är en av de klubbar i världen som har flest draftade spelare. Ett kvitto på att saker fungerar bra.
– Fast det är viktigt att ingenting som vi jobbar med är på något sätt färdigt. Vi kan skruva på precis allt och allt kan med all säkerhet bli bättre. Det är det vi jobbar på varje dag.
När det gäller detaljerna kring själva spelet är det spelidén som är den stora utgångspunkten till allt.
– När vi hade satt den började vi titta på vad som fysiskt krävs för att genomför den. I samband med det skapade vi nyckeltal för att kunna göra allt mätbart. På så sätt blir det tydligare hur vi ska jobba.
Att Frölunda tycks ha hittat bra vägar är speglas i resultaten, även om Skellefteå AIK nyligen tog över ledningen ”som vanligt”.
– De imponerar och har varit enormt bra under lång tid, berömmer Lechtaler, som genom sin spelarkarriär annars har haft en ganska antagonistisk sida till Skellefteå.
Lechtaler spelade ju i Hammarby den där sanslösa matchen då Skellefteå hade chansen att gå upp till SHL – samtidigt som Hammarby inte hade något att spel för. Hammarby vann ju den matchen och AIK missade även chansen att ta sig upp i lagets sista match för säsongen i Leksand.
Är det några andra föreningar än AIK du tycker har bra struktur?
– Linköping får fram väldigt många unga bra spelare, främst backar. Brynäs har lyckats bra på slutet med ganska små medel. Sedan är ju växjöstilen imponerande också. De har ju på kort tid gått från allsvenskan till SM–guld.
Hur lagen spelar matcher och placeringen brukar vara en ren avspegling av hur verksamheten sköts utanför isen.
Frölunda och Lechtaler har någonting på gång och har en oerhört spännande verksamhet som det har utvecklats. Deras framfart i serien är inte någon slump och organisationen och ambitionen att göra vad som krävs för att spelarna ska bli bättre imponerar. Inte minst med tanke på att spelarbudgeten samtidigt har sänkts. Balansen mellan de på och utanför isen har blivit bättre och tillsammans flyttat fram hela föreningen.
– Uppdragen är ganska tydliga. Vi ska vara med och slåss om guldet varje år. Vi ska också arbetat på ett sätt som gör att alla blir bättre i sina roller. Samtidigt göra det med akademin i bakgrunden.