I omklädningsrummet satt en irriterad, förbannade och besviken Mattias Ritola efter Skellefteå AIK:s 2–3-förlust i Scandinavium. En förlust som innebär 3–1 i matchen samt ett rejält guldläge för Frölunda.
– Ja, vad fan ska jag säga. Det är först till fyra, säger Mattias med mörka ögon.
– Det är tungt just nu. Jag tyckte att vi var på väg att bryta ner dem där i andra. Men då får de 1–1 snabbt. Sen har vi lite otur i tredje, fortsätter AIK:s nummer 13.
Det kändes som att ni än en gång i detta slutspel tappade greppet om matchen när motståndarna gör ett mål. Håller du med?
– Svårt att säga faktiskt. Som jag sa så tycker jag att vi var nära att bryta ner dem. Men jag tänker inte så mycket mer än på att vi ska vinna nästa match, den på hemmaplan.
Känslan är att ni snabbt vill släppa den här matchen och blicka framåt?
– Det går inte göra så mycket annat. Det löns inte sitta och grubbla hela jävla natten över vad fan som hände. Matchen kommer inte tillbaka, inte målen heller.
Efter att Elias Fälth gjorde 3-2 till Frölunda i mitten av tredje perioden så stängde hemmalaget ner matchen totalt.
AIK kom inte till ett enda farligt läge och tiden bara rann iväg. Periodens powerbreak kom först efter 19.51 vilket säger det mesta om matchbilden.
Hade ni kunna tagit en avblåsning på vad som helst bara för att få ett avbrott och ett powerbreak?
– Det är inte så lätt när man är där ute, men visst hade vi kunnat det. Vi måste kunna få till en avblåsning i alla fall, säger Ritola och skakar på huvudet.
– Men det handlar om att kunna slänga puckjäveln på mål och skapa kaos. Med det lyckas vi inte med. Det är för dåligt.
Ritola var, precis som flera i AIK-lägret, riktigt förbannad efter matchen. Och den tydliga signalen från spelare och ledare är att finalen långt ifrån är över.
Revanschlusten i Skellefteå är stor. Mycket stor.
Vi får se om det räcker.