Med 55 omgångar på programmet är det omöjligt att samtliga 55 matcher för ett lag blir ögongodis.
Det finns däremot ett undantag som alltid brukar sticka ut och det är derbymatcher.
Luleå ligger egentligen varken i samma landskap eller län, men tillräckligt nära för kallas regionalderby.
Det märks när det är match i Luleå och en av få tillställningar som får klubbdirektörerna att tillfälligt drömma om större arenor.
Det här är varför jag gillar derbyn:
* Tacklingarna. I derbyn brukar lagen har extra energi och den brukar användas till tacklingar...
* Känslorna Elitserien är klädd i kostym i dag och beteendet på och utanför isen har blivit därefter. I ett derby kan spelarna kliva ur sitt vanebeteende och lite öppnare vädra hur de känner - i med och motgång.
* Stämningen Energi och känslor är inte något som stannar eller slutar på isen. Energin pulserar även upp på läktaren och atomsfären är sällan så härlig som under derbyn.
* Rivaliteten Svart eller vitt. I ett derby handlar det oftast om himmel eller helvete. Oavsett hur matchen slutar finns en vinnare eller förlorare. Rivaliteten (nu talar jag om en sund sådan) ger förutsättningar till en bra match. Rivaliteten märks för matchen, när kampen ska byggas upp. Dessvärre ligger elitserien efter på den här punkten. Lite mer "Sean Avery"-beteende hade inte skadat.
* Måljublet Att göra mål är aldrig så roligt som i ett derby. Till och med den tråkigaste spelaren som gör mål, kan få ett glädjefnatt. Det är slutspels- och finalkänsla.
/Adam