Skellefteå besegrade Djurgården med 3–2 i kväll. Men jisses vad långt inne den här segern satt.
Skellefteå tog ledningen i mitten av den första perioden genom Niklas Burström. Målet skulle jag dock vilja påstå är Rob Schremps, som tog in pucken i off zon och kyligt avvaktade tills han såg att Burström kom framstormande på vänsterkanten. Visst, Burströms skott var fint, men utan Schremps kyla innan så hade det aldrig blivit något mål där.
Hemmalaget fortsatte att skapa chansen, men det ville sig inte och den första perioden slutade 1–0. I den andra kom 1–1-målet för Djurgården, efter att Skellefteå fått ett långt byte och hamnade på hälarna i egen zon. Resten av perioden kom att handla i stort sett bara om Skellefteå och lagets oförmåga att få in pucken. Djurgården å sin sida, de var effektiva när chansen väl kom.
I inledningen av tredje kom en av få lägen för Djurgården, och då satt pucken i mål. Marcus Sörensen, tidigare i just Skellefteå, bokfördes för det målet, där han drev in på mål och lyckades forcera in pucken.
1–2 borde ha varit väldigt tufft för Skellefteå, främst för att Widing hade skjutit i stolpen och Kabanov bränt ett bra läge just innan. Men laget gnuggade på och till slut kom också utdelningen. Två mål som kanske inte var snygga, men mål var de lika fullt.
Calofs 2–2 kom från en inbrytning mot mål och en puck som letade sig in mellan Armalis benskydd.
Widings 3–2 var inget hårt avslut, men även den pucken studsade in mellan Armalis benskydd.
Ganska symptomatiskt att det blir två riktiga slitmål, där studsen är med skytten, som kommer att avgöra en match för det lag som har dominerat spelet. Det var inte vackert, men tre poäng blev det.
xxx
När det kommer till spelkritik, så kan man konstatera att Widing börjar ta för sig allt mer. Även Zackrisson, som haft en tung start, börjar se lite bättre ut.
Oskar Sundqvist, tillbaka från Pittsburgh, var inte så väldigt tajmad, men det kommer nog. Hans fysiska spel kommer att bli nyttigt för Skellefteå.
Rob Schremp är en riktig artist, och kommer han bara ikapp med träningen kommer han bli ännu mer sevärd. Men framspelningen till 1–0 är en riktig delikatess.
Och så kan vi konstatera att Andrew Calof har visat sig vara ett riktigt fynd. Ja, kanske SHL:s största fynd än så länge den här säsongen? Han levererar match efter match, den karln.
// Elin A