Skellefteå AIK åkte till Fjällräven Center för att hämta hem tre poäng mot ett av de lag som de haft lättast för den här säsongen. Det började med två perioder som kändes som en näsduk med eter mot näsan. De två första perioderna slutade 0–1 då Muller gjorde ett psykologiskt tungt mål.
Men Skellefteå AIK visade i första bytet av den tredje perioden att laget bestämt sig. De skulle vända matchen. Och när Oscar Lindbergs puck, via en Modoskridsko letade sig in mellan benen på Starkbaum – ja, då fick gästerna luft under vingarna.
Det tog inte lång tid innan Melker Karlsson gjorde 2-1 och det blev så även slutsignalen.
Det man kan ta från matchen är några fasta punkter. De ledande spelarna i Skellefteå AIK var allt annat än bra. Jimmie Ericsson, Pierre-Edouard Bellemare och Joakim Lindström fungerar inte tillsammans just nu. Jag vet inte hur Forsberg ska få fart på den formationen. Men jag skulle misstänka att Bellemare kommer att spela med Möller och Holloway om Möller är tillbaka på fredag.
Lindström, Lindberg och Ericsson kanske sätts ihop igen. Men just nu känns det som att det är väldigt segt och svårt från Lindström och co.
Markus Svensson prövades rejält några gånger och räddningen i den andra perioden på Ritolas läge var av högsta klass - sen gillar han ju att göra de där C More-räddningarna som Tommy Åström sa igår mellan FHC-BIF.
Till viss del är det så klart en styrka av AIK att vinna när de har en dålig dag. Men det märktes verkligen vilken baksmälla det var från lördagens match. Skellefteå AIK hade inte tänkt ta ihjäel sig utan gjorde det som behövdes – och inte mycket mer.
En bra period fick räcka och Modo börjar kännas som en allt mer trolig slutspelsmotståndare. Just nu känns det som att Skellefteå AIK hellre möter dem än Brynäs eller Frölunda, men det är långt kvar dit.
Styrka att vinna som sagt – men summa summarum av de två första perioderna så var det brutalt trist att titta på.
Allt som fanns i lördags var bortblåst. Men det behövdes som sagt bara en bra målvakt och en bra period.
/ Lars L