Frölunda har sett till historien haft relativt lätt för Skellefteå AIK i Scandinavium. När Skellefteå AIK under torsdagskvällen kom på besök var det de solklara favoriter. När jag pratade med Kent Johansson före matchen lät det som att han knappt trodde på det själv. Det lät som att han var väldigt orolig för Skellefteås fart och framför allt den individuella skickligheten i Holloway, Lindström med flera.
Men när matchen drog igång var det ett heltaggat hemmalag, men ett hemmalag helt utan självförtroende. Passningstempot i hemmalaget var bättre än det varit på länge och då ska väl sägas att det dock inte var överdrivet bra.
Frölunda inledde starkast och var det bättre laget, men när Bud Holloway gjorde 1–0 vaknade Skellefteå AIK. Det blev en del längre anfall, men det var fortfarande för dålig passningskvalitet. Det blev alldeles för mycket misstag och helt klart en förstaperiod som laget inte kan ha varit nöjda med. Även om det då var okej – inför vad som väntade i den andra perioden.
Där var det bedrövligt att skåda Skellefteå AIK. Frölunda öste på, fick med sig två utvisningar, tog ledningen och pressade ner Skellefteå AIK. Ledningen efter två perioder var med 2–1 för Frölunda. Men oj, oj, oj vad Frölunda bränner chanser. Effektiviteten var under all kritik samtidigt som Joacim Eriksson gjorde en del riktigt fina räddningar. Men Frölunda tog – till viss del på grund av fyra minuter i powerplay – över spelet. Skellefteå AIK sköt sju skott, hade ett bra läge då Vikor Arvidsson var fri och Emanuelsson på returen. Men det räcker ju verkligen inte då SM-guld är målet. Skellefteå AIK hade knappt något längre anfall, det var väldigt få spelare som stack ut i positivt bemärkelse.
Lite drygt fem minuter in i den tredje perioden började Anders Forsberg också få nog. Ryan Vesce, som jag försökt se saker i varje match, har snart förbrukat sina chanser på isen. Matchen mot Frölunda var förutom de två inledande matcherna hans sämsta i AIK-tröjan. Vesce bänkades, något som även blev ödet för Adam Pettersson – som gjorde sitt brukliga jobb på ett bra sätt fram till dess men som sågs förbi tack vare sin nolla i poängkolumnen och brist på målfarlighet. Även Petter Emanuelsson fick se slutet av matchen från båset, även om han fick några chanser på slutet med Lundberg och Arvidsson.
De nya kedjorna blev följande: Lindström, Bellemare, Ericsson Lindberg, Forssell, Hollway Petterström, Lundberg, Arvidsson
Och det blev något anfall. Skellefteå AIK som då inte hade haft ett längre anfall sedan den första perioden fick lite tryck, men passningskvalitet var ett minne blott, farten var tvivelaktig och den riktiga glöden med. Nej, jag tyckte det här i ärlighetens namn var ett bottenapp av de svartvitgula. Väldigt få kommer undan med godkänt och hade Frölunda varit vassare framåt – oerhört iskalla med Joacim Eriksson som en del i anledningen av det – hade matchen aldrig varit spännande. Då hade Frölunda vunnit det här med några puckar.
Matchen punkterades med 1.14 kvar att spela då Skellefteå AIK:s dåliga passningsspel i matchen fick sig ett ansikte då Matt Duchene satte sitt andra mål för säsongen.
Summa summarum så var Skellefteå AIK ett sämre lag för kvällen än vad ett motiverat Frölunda var. Prestationen i matchen var inte tillräckligt bra helt enkelt och jag tycker inte att det är okej att skylla på att Frölunda gör Skellefteå AIK dåliga med tanke på att Skellefteå AIK på allvar utmanar om SM-guldet och Frölunda mest troligt är en Henrik Lundqvist, en Erik Karlsson och en Loui Eriksson ifrån att ha chans på guldet.
En match som i underhållningsvärde inte var speciellt bra. Spelet höll inte speciellt hög nivå, men ingen ska ta förtjänsten från Frölunda som gjorde en av lagets bättre matcher på ett bra tag.
/ Lars L