Till att börja med så tycker jag att matchen mot Brynäs IF måste delas upp i två. Den första halvan var bedrövlig i alla hänseenden. Första perioden var loj, händelsefattig och totalt utan vilja från båda lagen. Brynäs fick en del powerplaytid i den andra perioden och kunde gå ifrån till 4–1-ledning. Då trodde nog många att det var kört. Men det finns två saker som Skellefteå AIK fortfarande kan väldigt bra.
Powerplay kanske inte alltid ser så vackert ut, men allt som oftast slutar det med att Bud Holloway och Joakim Lindström gör mål – och så även denna afton. Men innan dess hade det hänt en hel del annat.
Vi börjar i den första perioden. Oscar Lindberg och Fredrik Lindgren var tafatta runt det egna målet och vips hade Johan Harju gett gästerna ledningen. Erik Forssell väntade och väntade innan alla backar börjat täcka passningarna och Forssell hittat luckan till kvitteringen. Så långt var det jämt, det var inte speciellt bra från något håll förutom att Brynäs visade prov på ett tajt försvarsspel. Skellefteå AIK hade svårt att skapa chanser och hade egentligen Forssells mål och ett skott från Bellemare i den första perioden. Sedan kom akt två, Brynäs fick byta målvakt av anledning som jag ännu inte vet om – och då började det hända saker.
Brynäs kom ut starkt, spelade bra och fick utvisningar på Skellefteå AIK-spelare. 4–1 sprang det iväg till innan Skellefteå AIK behöll spänningen med två sena mål i den andra perioden. Senare, i den tredje, drog det igång ordentligt. Den tredje perioden var mycket underhållande att titta på. Det var konstiga domslut som avlöste varandra, känslor, arga spelare och fula tilltag. Inte nog med det. Markus Svensson storspelade, Brynäs åt sig närmare ytterligare ett mål, men Svensson höll emot.
Skellefteå AIK fortsatte spela bra boxplay och höll Brynäs ledning till ett mål. När sedan utvisningar upphörde kom en period på tre till fyra minuter där Skellefteå AIK gjorde det som laget gjorde för en sisådär sju omgångar sedan. Passningarna satt på bladet, spelarna hämtade fart och behövde inte spela mot uppställt försvar utan kunde komma snabbare genom mittzon. Men målen uteblev.
Sedan var avslutningen mycket kul att skåda. Det flög känslor i hallen, domarna hade väldiga problem att hänga med i alla efterslängningar, fula hugg och slag efter tacklingar. Spelarna var förbaskade och det märktes att det fanns en SM-finalserie där och gnagde.
Men ska vi summera spelet från hemmalaget så är det inte sådär jättemycket positivt i spelet fem mot fem. Passningarna är inte i närheten av att vara tillräckligt bra, farten och viljan blir då lidande då man kan konstatera att den där riktiga glöden inte finns. Det är många kreatörer, men de vill gärna göra det själva fortfarande. Boxplay och powerplay är fortsättningsvis bra, Markus Svensson är bra i mål och gjorde några grymma räddningar i den andra halvan av matchen.
Spelarmässigt fanns det en del positiva bitar också, men ska vi vara ärliga så är förutsättningarna att Skellefteå AIK spelar på hemmaplan. De möter förvisso de regerande svenska mästarna, men ett lag som kom med en nästan lika dålig form till matchen som hemmalaget. Men laget spelar på hemmaplan och som guldaspirant ska hemmaplan innebära att laget för matchen. Det gjorde inte hemmalaget idag sett till 60 minuter.
Skellefteå AIK är just nu inte det laget som de var för en månad sedan. Det mentala spelet ishockey har gjort sig påmint och just nu är det väldigt mycket som sitter uppe i de svartgulas huvuden som gör att spelet på isen helt enkelt inte stämmer. Den här aftonen var det inte på topp.
Minuspoäng till domarduon som slutade döma tidigt, men som fullständigt sket i att blåsa de sista 40 sekunderna av matchen. Visst kanske det inte påverkade slutresultatet, men det var ju rena överfall på vissa håll på isen. Någon form av nivå måste det ju ändå finnas trots att det är slutsekunder. Döma måste ju göras i 60 minuter. Minuspoäng till att det stundtals känns ganska ihåligt bakåt med.
Skellefteå AIK har nu kvar två matcher innan juluppehållet. Det ska bli intressant att se om laget får det att stämma fullt ut i någon av de matcherna – för det börjar vara ett tag sedan nu.
Som slutord måste det strykas under vilken fantastisk spelare Calle Järnkrok är.
/ Lars L