Per Johansson är Innerviksgrabben som hockeyälskarna kommer ihåg som ”Tjuven”.
Smeknamnet är dock inte så allvarligt som det låter. Per förklarar:
– Jag tror det var Lars-Fredrik Nyström som började att kalla mig ”Måltjuven”. Sedan föll mål bort och så var bara ”Tjuven” kvar.
Uppehåll
”Tjuven” började som sagt karriären i Innervik.
– Sedan spelade jag för AIK-juniorerna ett år. Men så fick jag jobb i Stockholm och tog uppehåll ett helt år från hockeyn.
Men 1969 kom han tillbaka till AIK och spelade sedan 16 säsonger i klubben – alltid med nummer 13.
– Jag spelade de första åren med Hardy Nilsson och Christer Johansson. Vi åkte upp och ner mellan division I och division II fram till 16-lagsserien 1974-75 då vi blev bofasta i högsta serien.
Extrapoäng
Per var ju med och tog SM-guld med AIK 1978. Då spelade han med Hardy Nilsson och hemvändaren Martin Karlsson. Pers bästa säsong poängmässigt med 23 mål och 21 assist på 36 matcher.
Hardy ordnade väl en del extrapoäng åt dig när han var framme och pratade med domarna om dubbelassist?
– Ha, ha, så var det säkert. Men jag tror han fick de flesta själv.
1981 var bäst
Däremot tycker Per att det bästa laget han spelat med var en annan upplaga.
– För att vinna ett SM-guld behövs det en del tur – speciellt när det som då var bäst av tre matcher.
– Så jag tycker det var en större prestation när vi vann elitserien för första gången 1981. Vi hade John Slettvoll som tränare och han var en nytänkare.
Per är naturligtvis ihågkommen som en stor målskytt.
– Jag var inte så där jättebra på skridskorna från början men det blev bättre och bättre. Men jag stod ofta rätt
Jag kommer också ihåg att du var en bra backcheckare?
– Jaså, du kan så mycket om hockey? Ha, ha, en del tror att jag bara stod och väntade på pass. Men jag fick jobba hårt också.
Hur känns det att hamna på Wall of Fame?
– Det är naturligtvis jättekul att bli ihågkommen. Det visar att jag gjort något gott för klubben.
Myggkedjan
Den andra spelaren som uppmärksammas är Karl-Sören Hedlund som ingick i den så kallade Myggkedjan på 50- och 60-talet med Acka Andersson och Garvis Määttä.
Han började karriären i Rönnskär och hamnade sedan i AIK.
Karl-Sören spelade i klubben mellan 1956 och 1964 och var en hårt arbetande och skridskoskicklig forward. Han tog ett uppehåll 1960-61 då han utbildade sig till slöjdlärare i Linköping och spelade division II-hockey för BK Kenty.
Var med och tog ett VM-brons 1958 med tre Kronor.
Han gick sedan till Västerås.
Flyttade därefter till Örnsköldsvik och sedan gick färden till Ängelholm där han fortfarande bor.
De här två profilerna kommer att hyllas i samband med SHL-matchen mot Örebro på lördag.