Dagen-efter-analys: Vi får inte glömma bort att berömma AIK

Frölunda har vunnit guld och är bäst i Sverige. Välförtjänt och imponerande. Däremot ska Skellefteå AIK:s resa den här säsongen inte glömmas bort att hyllas.

Sport2016-04-25 03:30

Efter gårdagens match – den sista säsongen 2015/16 – var det enkelt att tokhylla Frölunda och kritisera Skellefteå AIK.

Och visst ska vi det, hylla Frölunda och kritisera AIK. För Frölunda var bäst när det gällde som mest, vann rättvist och fick AIK att inte prestera på toppen av sin annars så höga nivå.

Samtidigt måste vi sätta finalen och AIK:s prestation i en större kontext. Laget har för sjätte året i följd nått SM-final och på vägen slagit ut regerande mästaren, Växjö Lakers. Fjärde raka seriesegern bärgades också, och i CHL blev det en kvartsfinalplats där Davos kontrade sönder AIK.

Givetvis imponerade. AIK har fortsatt att mangla på i svensk hockey. En ny säsong som ska och bör hyllas.

Målet var dock SM-guld. Det har för andra året i följd inte uppnåtts. Även om AIK gjort så mycket bra saker längs vägen så är man "bara" tvåa i Sverige just nu. I AIK-mått mätt är det inte tillräckligt. Men sätter man det i ett större perspektiv är det fortfarande hur bra som helst.

I min krönika igår direkt efter matchen skrev jag att Frölunda nu är etta på tronen i Sverige. Det rörde upp en del känslor, helt förståeligt. Men det är viktigt att förstå att jag menade att det handlar om just nu, inte sett till de senaste 4–5 åren.

Jag sa aldrig detom Växjö förra säsongen då Lakers SM-guld mer var en lyckoträff, inte en effekt av ett hårt och målmedvetet arbete över lång tid. Så är det faktiskt med Frölunda. Man har under de senaste åren byggt upp något riktigt starkt och gjort det på rätt sätt. Årets säsong, med CHL-guld och SM-guld var effekten av det arbetet.

Men åter till AIK, som redan idag blickar framåt mot nya utmaningar. Det finns inget lag i Hockeysverige just nu som hatar att sluta tvåa så mycket som Skellefteå AIK. Om revanschlusten  var stor för ett år sedan så går den inte att jämföra med årets.

Varför?Jo, förra säsongens finalresa var en ännu större bragd än årets då mer än halva laget försvann sommaren 2014. I år var laget mer redo att gå hela vägen. Därför svider årets silver lite extra för AIK.

Med Oscar Möller, Joakim Lindström och Johan Alm tillbaka – samt några ytterligare nyförvärv – kan nästa säsongs guldjakt bli en rolig resa för AIK. Nu är det inte helt klart att Möller, Lindström och Alm återvänder. Men mycket tyder på det vilket i så fall betyder att AIK kan få ett ännu starkare lag till nästa säsong.

Avslutningsvis såär det lätt – när man hejar på ett lag eller som undertecknad bevakar ett lag – att glömma bort den stora bilden direkt efter en finalförlust. Och AIK:s stora bild den här vintern är att framgångssagan fortsatt och att säsongen i flera avseenden återigen varit imponerande. Nu räckte det inte hela vägen och "bara" till ett silver.

Det ska samtidigt bli väldigt intressant att följa Skellefteå AIK:s resa mot att försöka återta den där översta vya på hockeytronen i Sverige. Lånt ifrån en lätt uppgift, däremot fullt möjlig.

Sist men inte minst:Tack för en trevlig säsong alla och tack för att ni hänger med här på bloggen!

// Arvid