Axel Holmström. Foto: TT
Axel Holmström körde hela träningspasset på is i dag med resten av laget – sen körde han själv en del skridskoåkning på isen.
Efteråt syntes det med blotta ögat att han hade rätt så tunga ben när han klev av isen.
– De är inte allt för pigga, frustar han fram och ler snett.
– Åh fy fan! Nej, det ska vara lite jobbigt. Så är det. Har man varit borta länge får man lida litegrann.
Ett helt pass genomfört med laget – hur känns det?
– Det är framförallt otroligt kul! Det har varit långtråkigt att stå vid sidan om och det är ju så klart inte det man vill göra. Men samtidigt så hoppas jag att jag kommer att komma ut stark från det här och jag känner mig mer motiverad än nånsin. Så förhoppningsvis kan jag ta ut det i spelet där ute.
Ute på isen saknas det dock just nu en del.
– Tajmingen och känslan saknas fortfarande, säger Holmström och ler.
– Herregud! Det är långt ifrån så bra som jag vill vara där ute. Men det faktiskt inte prio ett just nu, utan prio är att känna att benet och sånt kommer tillbaka i standard. Sen får jag jag börja finslipa inför att det börjar bli dags för match.
Holmström tränar i dagsläget i röd dress, vilket innebär att han inte är tacklingsbar för lagkamraterna.
– I vissa situationer blir man lite chockad när man inte får en tackling, så då blir man lite paff. Men helt klart känner man sig juste ojuste. Jag kör ganska hårt där ute och de kan inte köra så hårt mot mig, så det blir lite orättvist.
En tidsplan är uppsatt – och målet är tydligt för Holmström själv.
– Jag siktar på efter uppehållet, och det är mitt mål. Sen får vi se. Man kan ju inte lova någonting.
Inte du, utan det medicinska teamet, som bestämmer?
– Nja, eller ja. Vi snackar väl ihop oss. Men absolut så siktar jag dit. Det är mitt mål.