Kent McDonell lämnar Skellefteå AIK-han går till Färjestad.
För Skellefteå AIK öppnas en helt ny sillyvärld. En värld där transatlanter är ett lovligt byte. En värld där helt plötsligt Lasse Johansson kan ta emot erbjudande från agenter som vill sälja in sina spelare från USA och Kanada. Att Kent McDonell satt på ett av förenings dyraste kontrakt, påskrivet under Peo-eran, gör inte saken sämre för klubben. Pengar frigörs och man har en bra del av budgeten kvar till några extra toppnamn.
För Kent McDonells del så kommer han till en av de fyra stora. En stad som älskar hockey nästan lika mycket som Skellefteå. Han får vara kvar i Sverige precis som han vill och han får spela under en tränare som tror på honom. Han kommer säkert att tjäna bra pengar i Färjestad också.
För Kents fru Julie så får hon umgås med två spelarfruar som hon känner väl sedan tidigare. Lee Gorens fru talar samma språk och de umgicks en del i Skellefteå. Dessutom finns Fredrik Lindgren på plats i Karlstad. Linkans tjej och Kents fru är bästa vänner sedan tidigare och kanske kan paret McDonell hitta samma känsla och glädje man fann i Skellefteå.
Alla vinner! Ja, det kan man nog säga.
Men det finns ett men. Eller flera.
Kent McDonell ville stanna i Skellefteå, en stad han tycker är fantastisk, han ville spela för en klubb han tyckte bra om, men han fick inte stanna. Det måste göra ont i honom.
Vid sidan var Kent McDonell perfekt för laget. En spelare som spred glädje och harmoni. En kille som gärna kostade på sig ett extra leende och bjöd på ett extra practicel joke. På planen hade han inte en bra säsong i fjol, men trots allt så ledde han powerplayligan i mål tills han fick lämna sin plats framför och kliva bak i en obekväm position på blålinjen.
Vem som kommer in istället avgör om det blir en hit att släppa honom. Men jag tycker att man ska hitta en transatlantisk forward. Inte en back. Det saknas fortfarande en riktig sniper i truppen. Jag är dock övertygad om att det finns en plan B i detta sammanhang.
Byggandet av truppen fortgår och det ser bra och intressant ut. Jag flaggar bara för en negativ grej.
När man befann sig i omklädningsrummet efter träning och match så var det ett antal spelare som alltid höll uppe stämningen, bjöd på sköna citat, retades lite extra. Dessa var Kent McDonell, jag har nästan skitit på mig av hans slagskott i sargen, Erik Andersson, Tobias Viklund, Kimmo Koskenkorva och framförallt Gabriel Karlsson. Fredrik Lindgren är också en som alltid hälsar med ett leende. Denna sextett är borta. Naturligtvis finns det fler än dessa som håller upp stämningen i ett omklädningsrum, men det är mycket skön stämning som nu försvunnit ur omklädningsrummet och det kan vara en nog så viktig sak att ersätta.
// David E