Det sägs att det är ett svenskt fenomen.
Att hela tiden leta fel brister. Att det alltid finns ett MEN med i bilden.
Journalister har den förmågan i sin natur.
Men den här gången kanske det är dags att tvista begreppet.
AIK har många brister, MEN vändningen i andra perioden visade att laget blir att räkna med även fortsättningsvis.
Det är svårt att beskriva läget bättre med en huvudsats och en bisats.
Senaste tiden har det varit lätt att hitta brister. Glädjeämnena kring laget har varit desto svårare att notera.
Ishockey går ut på att göra mål och under kvällen var det två lag som faktiskt verkligen försökte få in pucken bakom respektive målvakt.
Solnas AIK spelade ju riktigt frejdigt i en period när Skellefteå AIK var på Hovet. Då visade Solnas motsvarighet fina offensiva kvalitéer och det tycker jag att laget visade även i afton.
Däremot är Solna AIK:s defensiv riktigt svajig, något den inte var när Skellefteå och Solna drabbade samman på Hovet. I går turades lagen om att ha några helvetesminuter var.
Skellefteå AIK blev den stora vinnare, efter att först ha tappat sin ledning och därefter hämtat tillbaka den. Att vända ett tvåmålsunderläge är inte lätt i årets serie. Inte minst med tanke på hur skickliga lagen är försvarsmässigt.
Solnas AIK förivrade sig en aning. Laget slappnade av efter att ha gjort sitt tredje mål. Och om det är något man inte får göra i årets serie - är det att slappna av.
Då blir man straffad direkt och det var vad som hände för Solna.
Målen framåt var en kombination av en härlig inställning av hemmalaget och slarv av gästerna. Haussade målvakten Victor Fasth såg väldigt mänsklig ut under gårdagen.
För Skellefteå var gårdagens match också en form av retroaktiv utdelning. Laget har jobbat stenhårt under många matcher, utan att få någon utdelning. Mot Solna var det lite medvind i seglen.
Bud Holloway visade återigen upp sin bästa sida av sitt skott. Sjätte oktober var senast den gav utdelning före den här kvällen. Holloways skottfint vid första målet, skvallrar ändå om att det inte är självförtroendet det är fel på. Det gäller att våga för att vinna.
Det gjorde Pierre Bellemare, Lee Goren och Johan Forsberg. De visade upp sin desperat sida och låg bakom både kvitteringen och segermålet.
Forsbergs stenhård jobb och höga press banade väg för kvitteringen. Bellemare har skjutit betydligt hårdare under säsongen, men även lösa skott går in emellanåt.
AIK tog tre viktiga poäng och fick tillbaka lite nödvändigt självförtroende inför de två kommande matcherna innan uppehållet. Närmast väntar ett desperat Timrå.
*** Forsberg hintade om att det skulle göras lite taktiska förändringar inför kvällens match. Ändringar blev det, men enbart på grund av Jimmie Ericsson skada.
***
Domarnivån var återigen under all kritik. Tillbaka med nolltolleransen. Nu bör nämnas att domaren var lika dålig åt båda hållen den här matchen.
//Adam S