Kring Luleå hade det redan börjat prats om "kris".
Efter lördagens derby mot AIK skulle det nästan kunna vara tvärtom.
Skadedrabbade Luleå vann säsongens andra derby med 2-0 och gjorde det välförtjänt. AIK blev mer eller mindre överåkta i första perioden och det kändes som om laget aldrig hämtade sig efter det.
AIK skapade väldigt lite i offensiv zon och fick lämna planen mållös. Det innebär att lagets målsnitt de senaste tre matcherna är ett mål per match framåt, 3-5 totalt.
Det är förstås alldeles för dåligt och efter en formtopp spelmässigt, verkar AIK vara på väg nedåt.
Luleå däremot, imponerade stort. Laget gjorde en riktigt bra match och spelade en betydligt mer attraktiv hockey än när de besökte Skellefteå Kraft Arena senast.
Laget använde sin fart och vågade kliva på. AIK såg konfunderade ut. Kanske hade inte AIK räknat med att ett vingklippt Luleå kunde föra spelat på det sätt som de gjorde.
AIK saknade allt som kännetecknar laget och såg uddlösare ut än på länge.
Vad som är värre är att försvarsspelets brister börjar bli allt tydligare. Förra matchen bommade AIK grovt i markeringsspelet två gånger.
I eftermiddagensmatch upprepade sig historien. Syndabocken var inte helt oväntat Hannu Pikkarainen, som var inne på båda målen bakåt.
Att släppa in mål är inte hela världen - om man samtidigt ser till att fler mål görs framåt.
Men just nu släpper AIK in billiga mål och upplever raka motsatsen framåt.
Offensiva AIK håller på att tappa mark när det gäller målproduktionen. Då spelar det ingen roll att man fortfarande släpper in förhållandevis få mål.
Trenden, både på och utanför isen, börjar se riktigt tråkig ut.
När det gäller powerplay är frågan om det inte är dags att börjar fundera om helt. Om en match har en tredjedel av säsongen gått. Och det känns inte som om man är i närheten av att hitta en vinnande formel i spel fem mot fyra.
Mitt i allt mörker, finns ändå en del ljuspunkter.
Fredrik Lindgren blir bara bättre och bättre. Hans offensiva utflykter är en av få detaljer som bryter mönstret just nu. Thomas Skogs fick mycket kritik under försäsongen. Han har börjat oerhört bra och löst den defensiva biten näst intill perfekt. Kanske är det dags att Skogs även får större utrymme i det offensiva spelet.
Det var en kombination av otur för Skogs och flyt för Luleås målvakt, Johan Gustafsson, som var skillnaden mellan 1-1 och förlust.
Men tur förtjänar man.
Därför vann Luleå, trots att laget bara förfogade över fem ordinarie backar denna afton.
AIK har en del att fundera på. Tre matcher kvar till landslagsuppehållet. En ledighet laget säkert hade velat ha redan nu.
//Adam S