Efter 21 raka slutspelsmatcher utan förlust i ordinare speltid – ett på flera sätt fantastiskt och nästintill obeskrivligt facit – tog AIK:s supersvit slut under söndagen.
Linköping lyckades vinna med 1–0 och skapa lite liv till den här semifinalserien, och frågan är nu om det är ett tillfälligt dödsryck från "Cluben" eller starten på något häftigt?
Jag skulle gissa att kvällens hemmaseger blir en två dagars förlängning av årets säsong för Linköping. För även om hemmalaget gjorde det bra i Cloetta Center och höjde sig ett par snäpp jämför med de första tre matcherna så var ända AIK det bättre laget sett över 60 minuter.
AIK sköt 37 skott på kassen, varav 17 i den tredje perioden, men fick inte hål på en storspelade Marcus Högberg i hemmakassen.
Det kommer mest troligt inte att upprepa sig nu när serien vänder upp till Skellefteå på tisdag. Då tar serien slut och AIK kan räkna in sin fjärde raka SM-final – ja det är i alla fall min solklara teori.
Men samtidigt är det dumt att räkna ut Linköping – vare sig man är journalist eller supporter av Skellefteå AIK. För LHC har ett bra lag med en rad högklassiga spelare. Så när också laget får till sin defensiv och sitt målvaktsspel förvandlas helt plötsligt LHC till ett av Sveriges bästa ishockeylag.
Men när Linköping inte spela på topp – vilket har hänt alltför ofta den här säsongen – förvandlas laget istället till ett skadeskjutet djur vars motståndare, speciellt när det handlar om ett lag som AIK, kan göra lite som de vill.
Om jag avslutningsvis fokuserar en gnutta på spelarkritik i Skellefteå AIK så hamnar de största plusbetygen hos kvartetten som tillsammans bildar fjärdekedjan – Adam Pettersson, Oskar Sundqvist, Martin Lundberg och John Norman. Fyra spelare som varje kväll den senaste tiden imponerat stort. Det enda som fattats är pricken över i:et – målen.
Markus Svensson är också en spelare som förtjänar ros. Han tog allt förutom Junlands skott som styrdes in via Sundqvists vad.
På minussidan hamnar Joakim Lindström och Oscar Möller – duon som varit lysande hela slutspelet. Men den här kvällen var de båda bleka, och sett till antal minuter de får på isen så kan vi kräva mer av duon.
Jag tycker även att kedjan med Bellemare mellan Arvidsson och Emanuelsson varit sval de senaste två matcherna. Visst, Viktor avgjorde match 4, men utöver det finns det mer att hämta ur den här trion.
På backsida var samtliga stabila. Den som dock känns något trög är Frögren, som inte riktigt nått upp till den höga slutspelsstandard som han besitter.
Det kanske är läge att ge Arvid Lundberg chansen igen?
// Arvid M