En dag tar det slut.
Det är inte ovanligt att det många får ett sådant uppvaknande långt efter att allt egentligen är över.
Så skulle det kunna vara för Anders Söderberg. Men faktum är hans ben ser lika snabba ut som när han var 25 år. Söderberg har fortfarande tid framför sig.
Det har han indikerat redan tidigare under säsongen, men hans mål under kvällen sände ut signaler att det här inte behöver vara Söderbergs sista säsong.
Matchens tredje och sista mål, som gav AIK segern, var en individuell prestation.
Det var, som det alltid är, passande att släkten fick vara värst. Inte helt oväntat var det Söderberg, som har en smått fantastisk förmåga att alltid producera mot Modo. Känns fortfarande som ett slag framifrån för att klubben en gång svek honom. Det borde klubben ångra i dag. För nästan alla modoiter födda 73-75 är alla kraftigt på väg nedåt.
Men Söderberg består. År efter år. Det är frågan hur det blir med Modo efter den här säsongen.
Dagens match började ganska frejdigt i den första perioden. Men både andra och tredje perioden var riktiga sömnpiller med några undantag.
Det såg ut som klassisk grå-november-hockey med hård kamp och en hel del hjärta, men inte så mycket annat.
Och det blir sådan hockey när nolltolleransen, sedan ett par säsonger tillbaka, går att hitta på muséet.
Det blir hela tiden en massa spelförstörande moment och det drabbar både passningsspel, fart och rytm. Och det tjänar sämre lag (läs MoDo) på.
Istället för fart, fläkt och skicklighet handlar det mer om att vara smart i försvaret, anfalla med försiktighet och bara, kriga, kriga.
Och med dagens arbetsmoral är alla elitseriespelare kampvilliga och då blir det en väldigt grå och identitetslös ishockey. Och den här typen av hockey spelades inte bara i Övik, den spelades på nästan alla arenor denna afton. Målsnittet stannade på drygt tre mål per snitt.
En sådan ishockey kommer inte att inbringa en miljard nästan gång ett TV-avtal ska skrivas.
Då vill folk hellre se Anders Söderberg briljera. Han fick lite utrymme en gång och då small det.
***
Goren gjorde poäng för åttonde matchen i rad. Det var ingen slump att passningen segermålet kom från just honom.
***
"Blind as mice". Slå upp det i ordboken och då kommer du att hitta 6/10 2011 i Fjällräven Center. Åtta domarögon missade en regelvidrig tackling i ryggen på Rasmus Edström som dessutom gav upphov till en spräckt näsa. Hur åtta ögon kunde missa det (pucken var ju på samma ställe som tacklingen) är ofattbart. Och så pratas det vitt och brett att tacklingar mot huvudet (eller som drabbar huvudet) ska beivras med extra noggrannhet.
Missar kan man göra, det kan gå för fort, men den tacklingen ska ju vara omöjlig att missa. Den missen är lika grov som att discplinnämndens bedömning att ge Söderström ett högre grad av avstängning än Ölvestad. Och då sitter det ändå handplockade människor från juristvärlden i den nämnden. Inte undra på att svenskt rättssystem är ...systematiskt ifrågasatt....
***
Färjestad förlorade efter straffar mot Växjö. Undrar vad som händer och när i svenska mästarna. Nog brukar mättnad kunna slå till, men att det gjorde det med sådan kraft i Karlstad är anmärkningsvärt. Det är inte många som har sett den här utvecklingen komma.
***
Sällan har en NHL-premiär känts så het som i år. Naturligtvis av förklarliga skäl eftersom det har gått från en till handfull stekheta spelare i NHL med Skelleftebakgrund. Jag räknar förstås även dit Johan Backlund förutom Jocke Lindström, Tim Erixon, Adam Larsson och David Rundblad.
***
Sean Avery till elitserien?
Om någon vågar värva, vill säga. Hårde Hardy kanske?
Avery hade blivit en attraktion och garanterat en spelare som ingen hade velat möta.
***
På mitt schema står det, i tur och ordning, Rangers-LA Kings, Solna-AIK, Rangers-Anaheim.
Jag har haft tråkigare på jobbet...Tyck gärna synd om mig...
//Adam S