En final mellan Skellefteå AIK och Frölunda vore en häftig batalj. Foto: Robert Granström / TT
Visserligen kan det går fort i ishockey. Det har vi inte minst sett det här veckan då AIK gått från att vara en poäng efter Frölunda till att nu vara åtta före.
Men att AIK skulle tappa sitt försprång ser jag trots allt som omöjligt då Skellefteå är det lag som spelar stabilast av samtliga i SHL och sällan slänger bort onödiga poäng. Det gör Frölunda – inte bara den här veckan utan lite då och då. Det visar inte minst det faktum att man faktiskt vunnit tre av fyra möten med Skellefte – matcher som är så kallade sexpoängsmatcher – men trots det ligger åtta poäng efter i tabellen.
Sammanfattningsvis så är undertecknad hyfsat säker att AIK kommer att inkassera sin fjärde raka serieseger. Blir det så är det nytt rekord i SHL – en notering som skulle vara ett mäktigt bevis på vilken faktor Skellefteå AIK är och har varit i svensk hockey de senaste åren.
Och AIK ska hyllas för hur man återigen hanterar en säsong. Trots att spelet då och då inte stämt under säsongen och sett riktigt trögt ut så har man hela tiden plockat poäng. Lägstanivån är överlägset högst i hela SHL.
Däremot vet vi att det krävs något helt annat när det vankas slutspel. Blickar vi tillbaka till när AIK vann sina dubbla SM-guld för några år sedan så höjde man sig ett par snäpp från grundserien – och det krävs även för de som slutar etta. Förra säsongen lyckades man inte på samma sätt samtidigt som Växjö prickade formen perfekt när det gällde som mest.
Vill AIK vinna SM-guldet fram mot vårkanten är det exakt det som kommer att krävas. Att man lyfter sig ett par snäpp och framförallt höjer sin högstanivå. Det räcker inte bara att vara oerhört stabil –även om det många gånger tar en väldigt långt.
Och även om AIK är bäst i Sverige just nu så har ändå – trots dippen på slutet – Frölunda visat upp den högsta nivån av samtliga lag. När spelet stämmer för Göteborgarna så är de ruggigt skickliga samtidigt som försvars- och målvaktsspelet är betydligt bättre jämfört med tidigare år.
Däremot ska vi komma igång att AIK aldrig fått spela med hela sin trupp en enda gång den här säsongen. När Mattias Ritola kom tillbaks försvann Janne Pesonen i samma veva. Dessutom har Anton Lindholm och Sebastian Aho varit skadade i omgångar. Och Lindholm är en spelare som verkligen behövs i ett brinnande slutspel – det visade han ett par gånger den här kvällen trots att han var rostig i sin comeback.
Sammanfattningsvis så har AIK det som krävs för att vinna guld. Det är det inget snack om. Men man måste som sagt lyckas höja sin redan höga nivå. Känslan är dessutom att årets slutspel kommer blir det jämnaste på många år.
Dessutom kan det bli så att AIK spetsar till truppen innan transferfönstret stänger. Just nu har man "bara" 14 forwards i sin A-lagstrupp (Wingerli och Ohlsson inräknat) där en (Pesonen) är ett osäkert kort i och med sin skada. Och som vi vet brukar Lasse Johansson gilla att ha det väl förspänt när det vankas slutspel. Ett exempel på det är att både Viktor Arvidsson och Johan Alm var utanför laget när man vann guld 2013 och Erik Andersson och Stefan Warg 2014.
Däremot finns det inga garantier att det värvas någon. Men mycket talar trots allt för det – om nu rätt spelare finns på marknaden?