Det finns en fara med att bygga ett lag med fyra linor.
Det tenderar att bli en jämngrå massa, utan något som sticker ut.
Skillnaden mot fjolåret var att förra säsongen fanns det självklara matchvinnare att luta sig tillbaka mot. I år känns det inte lika självklart.
AIK har förlorat samtliga fyra matcher som har gått till övertid. Ifjol förlorade man bara tre på hela säsongen. Samtidigt vann man nio förlängningar, två under sudden och sju på straffar.
Kvällens match mot Färjestad blev ändå en ganska bra hockeymatch. Färjestad har verkligen fått upp farten och visade upp både självförtroende och härlig skridskoåkning. Färjestad kommer med all säkerhet att bli att räkna med. Under sin starka sekvenser i matchen såg laget ut som en finalkandidat.
AIK fick vara glada över att det var 1–1 i den första pausen. Däremot kunde Färjestad var mest nöjda över att det var 2–2 i andra pausen.
I sista perioden var AIK aningen vassare i slutet av matchen, men totalt sett var ändå oavgjort ganska rättvist.
I förlängningen var Oscar Möller bara ett par centimeter från att avgöra. Matchen gick till straffar och AIK förlorade - igen.
Och efter fyra förluster efter ordinarie tid handlar det inte enbart om slump och otur. Det känns som om AIK inte har ett riktigt tungt vapen framåt den här säsongen.
Även i defensiven är bristerna emellanåt påtagliga. Färjestad skapade en hel del, men hade inte AIK gjort de två grova markeringsmissarna att bomma Paulsson, hade kanske Jocke Eriksson kunnat rädda AIK den här matchen.
AIK:s powerplay lämnar fortfarande en del att önska. Nu gjorde laget förvisso mål, men det var mer efter en starkt individuell prestation av Bud Holloway än högt pucktempo med ett tungt avslut.
AIK har testat runt, men har ännu inte hittat en riktigt vägvinnande formel. Pikkarainen hittar inte samma starka poänggivande spel som under sin succésäsong i Modo. Och det känns inte som om det kommer att lossna heller.
Spets är inte lätt att hitta på marknaden, men Pavel Brendl är ledig - och letar en klubb.
Men det kan också vara så att lirarnas tid är förbi i elitserien. Kraven på hårt arbete ligger i dag så högt på listan att spetskompetens åsidosätts.
Kanske är det så att Fredrik Brembergs avsked från HV var avskedet av den sista liraren i elitserien.
Skulle hur som helst vara roligt att se vad en spelare som Brendl hade kunnat tillföra i AIK, även om den spelartypen kräver sina undantag.
Men det är värt om powerplayprocenten får sig ett lyft.
Slå en signal till Brendl, AIK.
//Adam S