Ett bra lag har marginalerna med sig.
Hans Särkijärvi uttryckte på presskonfrerensen att han hade haft en oro inför matchen. Att hans lag hade bränt för mycket krut mot Luleå.
Den oron var befogad. I första perioden såg det ut som det gjorde både mot Södertälje och Timrå.
Skridskoåkningen var borta och det blev väldigt mycket bågande och dåligt pucktempo. Mot ett lag som Frölunda är det ödesdigert. Deras backar är inte särkskilt snabba, men kompenserar det med desto mer muskler. Och har inte AIK farten har Ronnie Sundin och co inga större problem att hålla motståndarna på rätt sida.
Men ibland är det en sådan där dag då allt inte behöver vara på topp. Evighetsmaskineran i formationen med Karlsson, Söderström och Koskenkorva gör aldrig en dålig match. På slutet har de dessutom fått väldigt bra utdelning. Den utdelningen bestod över den här matchen och Gabriel Karlsson låg bakom två mål och Christian Söderström gjorde två mål.
Lägg därtill att Niko Dimitrakos var på riktigt spelhumör. När han är det gör han minst ett mål.
Erik Andersson är också på målhumör även om hans mål mer kommer att bli ihågkommen som en stor målvaktstavla. Skottet från halva planen sände ut en sådan där signal att allting har vänt. Plötsligt studsar puckarna rätt och även om det inte finns något vetenskapligt bevis, känns det som det finns en rättvisa även i det långa loppet.
Marttinen saknades förstås, men i AIK:s tighta lagbygge står inte laget och faller med en spelare. Backarna gjorde ett starkt jobb och Pavel Skrbek imponerade genom att spela över halva matchen.
Nu väntar en tuff bortaturné med match mot Färjestad på torsdag och Brynäs på lördag.
Med sin nyvunna form kommer det att bli två väldigt spännande matcher.
//Adam S