Bortamatcherna har inte burit frukt. Nu har bortasviten flyttat upp och in i Skelleftå Kraft Arena också. Det är tungt just nu för AIK och lösningen är inte enkel. Satt i veckan och funderade på hur AIK:s stabila försvar under November blivit allt skörare. Svaret är att de andra lagens anfall har börjat fungera och blivit mer sammansvetsade. Sju raka matcher utan trepoängare tär om inte annat på självförtroendet. Saknaden av Erik Forssell och Jimmie Ericsson är enormt stor och det framstår mer uppenbart att en centerförstärkning är ett måste. Lösningen kommer av allt döma inte att heta Petr Nedved. Han har även i dag varit det stora samtalsämnet, men ingen av alla jag har pratat med i AIK, journalistkollegor eller spelaragenter ger någon som helst indikation på att Nedved skulle vara på gång. Budskapet är raka motsatsen, nästan som att Nedved skulle vara en av de sista spelarna som hamnar i AIK. Vi lämnar pratet om Nedved och fokuserar mer på centerfrågan. Peo Larsson har gjort ett oerhört starkt jobb med nyförvärven, sånär som på Jan Novak. Faktum består i att det är inte enkelt att få spelare att flytta till Skellefteå. Och lyckas laget väl värva en spelare, är det också en utmaning att få den sociala biten runtomkring att fungera bra. Det är en förklaring till att AIK inte har lyckats få hit en center, ens på korttidslån. Den andra förklaringen är att marknaden är oerhört tunn. Som läget är, vore det en dum idé att stressa fram ett centerförvärv. I januari är det hausse på börsen och då kommer flera lag att rea ut spelare, när slutspelsplatser missas och det gäller att minska lönekostnaden. Jag är övertygad om att det inte är försent i januari. Däremot är det en svaghet att AIK och Larsson inte kunnat få hit en centerskolad spelare på korttidslån. Det borde ha gått att lösa. Kvällens match påminde oerhört mycket om matchen mot Djurgården. AIK ägde matchen och hade kontroll på läget tills laget börjar släppa in mål. Luften går ur AIK på ett helt annat sätt än det gjorde under förra säsongen. Ett symptom relaterat till begreppet "det svåra andraåret". På torsdag är det match mot Södertälje igen. Den sista matchen i det svarta november. Det finns något ödesmättat över den matchen. På oroskontot är försvarsspelet den första bärande frågetecknet. Det andra är målskyttet. AIK måste bli bättre på att sätta sina chanser. Nu väntar några oroliga dygn.
*** I oktober fanns en hel drös av AIK-spelare som var aktuella för landslaget. Efter november är det tveksamt om någon är aktuell. Dessutom rosade ingen AIK-spelare marknaden, när Bengt-Åke Gustafsson var på plats i Mora.
*** Marttinen är offensivt skicklig. Men titta på den finske backens tacklingar. De är sevärda.
*** Lee Gorens kurva går sakta, men stadigt nedåt. Allt han gjorde rätt i oktober, blir fel i november.
*** Det är många spelare som följer Gorens kurva i AIK just nu.
*** Erik Andersson framstår alltmer som en av elitseriens största överraskningar. Men han borde ha gjort två mål i dag.
*** Det är i tunga tider man ska lägga ett bet. Jag försöker vara principernas man och stå fast vid mitt tips. AIK spelar slutspel till våren. Om de missar slutspel, ska jag gå med i den interna gruppen "skallist - javisst" här på tidningen. Och jag ska ordna frisyren med hyvel som Ekström håller i.
//Adam S