Så nära.
Men det vill sig inte.
Det är synd om AIK.
Sannolikt rann den här semifinalen AIK ur händerna den här kvällen. Det blev en ny, mycket smärtsam förlust på övertid.
Nu krävs ett under, ett mirakel av en grad jag inte tror är möjlig.
Att AIK skulle vinna tre raka matcher vore osannolikt – men så länge chansen finns är det ändå värt att försöka.
På något sätt känns det som om AIK inte haft någonting gratis under hela det här slutspelet.
Ironiskt nog har ändå AIK verkligen försökt att spela ishockey. Det har inte lönat sig. Har AIK varit spelförande, har AIK åkt på flest utvisningsminuter. Har laget försvarat sig, har laget åkt på flest utvisningsminuter. Har laget inte gjort något - har laget åkt på flest utvisningsminuter.
Att hålla sig kall är fel taktik i ett slutspel.
Vägen mot en final är nu lång. Lika lång som en ökenvandring genom Sahara – på knäna.
Det här har inte varit AIK:s slutspel. Samtidigt är det uppenbart att laget saknar en spjutspets offensivt. Bredden och stabiliteten finns, men inte det lilla sista.
//Adam S